TinyChan

Jag letar efter en eller ett fåtal personer som tillsammans med mig vill utveckla åtminstone ett kommersiellt videospel.

Jag funderade mycket länge på hur jag skulle presentera detta och kom till slut fram till att det är mycket mer rimligt att allmänt kolla av om det överhuvudtaget finns något intresse för detta, snarare än att babbla på i detalj om någon av mina färdiga idéer och försöka få folk med på den. Att ha tusen idéer är ingen bedrift utan snarare det enklaste man kan göra --- de förblir totalt värdelösa om de aldrig realiseras. Ytterst få idéer blir någonsin ett projekt, och ytterst få projekt slutförs någonsin. Av dessa är det inte många som lyckas.


Existerar det kreativa svenskar som inte är antivita? Och läser de i så fall någonsin detta? Och vill de i så fall jobba med mig på ett seriöst spelprojekt, med mina oproportionerligt höga krav? Oddsen är så små att man närmar sig oändlig osannolikhet. Ändå chansar jag på det. Eller kanske just därför. Vad finns att förlora? Med hela världen som underlag har jag aldrig hittat någon som passat för ett sådant samarbete, men jag har ändå fått uppfattningen att nordbor i långt högre utsträckning än de flesta andra delar min minimalistiska estetik och filosofi. (Jag syftar dock inte på mina sorgliga vävbläddrarspel, som knappast får någon "AAA"-personlighet att brinna av iver inför tanken att jobba på något med mig...)

En sak är i alla fall helt klar: jag kan omöjligen förverkliga de flesta av mina visioner själv. Jag måste be er att lita på att de är fullt genomförbara och att slutresultatet med rätt person(er) kan bli fantastiskt. Om riktigt skickliga människor skulle höra av sig och vilja vara med, och visar tecken på att de verkligen är intresserade och kommer att göra sitt bästa, kan jag lova att jag skulle göra allt för att pressa mig själv långt bortom vad jag nu anser skulle vara möjligt.

Vilket projekt det blir beror förstås på vem eller vilka som hör av sig (om någon alls --- jag räknar med att ha den här annonsen uppe under lång tid). Även om jag anser att musik och ljud i ett spel är extremt viktigt för slutprodukten, är nog just dessa inte nödvändiga för större delen av utvecklingen, annat än för motivation och inspiration för de övriga. Samma sak gäller marknadsföraren som fyller en helt nödvändig uppgift efter att projektet är slutfört, men som fram tills dess inte har något att göra. Därför anser jag att de som främst måste vaskas fram är en skicklig grafiker (som håller åtminstone Harvest Moon till SNES-standard) och en programmerare som är oerhört mycket bättre än mig på den ofta väldigt avancerade matematik och fysik som krävs för många typer av spel, och väldigt gärna som klarar av komplex AI (kunna lista ut hur figurer ska röra sig övertygande mänskligt i en 2D-värld baserat på en mängd egenskaper och variabler och vad de "ser" och "vet" om världen).

Viktigt att nämna samt grundkrav från min sida:

Spelet måste bli av högsta kvalitet och säljas för pengar till spelarna. Inga fler gratisprojekt och inget "freemium"/reklamfinansierat skräp.
Det faktum att spelet görs i vinstsyfte innebär absolut inte att det ska se ut som alla andra eller köra på "säkra kort". Tvärtom måste det vara helt unikt och gjort från grunden med mentaliteten att det ska bli något verkligt bra och annorlunda.
Jag vägrar att utveckla något för övervakningsenheter (även kallade mobiltelefoner) och bli en del av hela det problemet. Fokus måste ligga på skrivbordsdatorer (Windows, Mac OS X och Linux), men gärna även konsoler om det skulle visa sig vara genomförbart.
Hög mysighetsfaktor måste genomsyra spelet. Det är svårt att definiera exakt vad "mysighetsfaktorn" innebär, men t.ex. de klassiska DOOM-spelen har skyhög sådan trots att temat egentligen är död, zombier, övernaturliga monster, ockulta symboler m.m., vilket egentligen är precis den typ av saker som jag inte tål, men presentationen är så trevlig att det saknar betydelse. Jag "såg" aldrig våldet i DOOM, utan var (och är) bara fascinerad av spelmekaniken och atmosfären av hela produkten. Det var (och är) helt enkelt oerhört stimulerande och härligt att uppleva.
Källkoden kommer absolut inte att vara öppen på något sätt. Inte ens för andra i gruppen. Glöm alla tankar på GitHub.
Jag kommer att tvingas agera huvudprogrammerare och "spindeln i nätet" som utför de tråkigaste sysslorna. Hela poängen med detta är ju att jag helt enkelt inte kan göra vissa saker, men som andra är experter på.
Jag är helt ointresserad av att skapa (knappt ens spela) de flesta existerande typerna av spel, inte minst de som släppts efter millennieskiftet (grovt räknat). För mig är minst 90% av ett spel atmosfären och själen. Troligen snarare 99%. För mig är det "upplevelsen" som är det viktiga, varför jag egentligen klarat väldigt få spel i mina dagar, och ofta återvänt till sådana jag redan vet är fantastiska. Jag gillar inte ens att kalla dem "spel". För mig är de interaktiva konstverk. Jag tycker inte om att skapa utmanande och varierande "banor" och en massa fiender och bossar och sådant. Om man säger så här: jag har alltid avskytt "grottorna" i Zelda-spelen, men älskat det runt omkring dem. Du bör vara inne på samma linje och tycka om simulatorer och mer abstrakta/konstnärliga "spel". (Missförstå mig inte; vissa "rena spel" är extremt bra, men jag har inget personligt intresse av att göra fler av den sorten.)
Din monetära lön (precis som min) kommer helt att bestå av andelar på den förmodade framtida vinsten från försäljningen av slutprodukten, baserat på din arbetsinsats och hur viktig du var. (Jag skulle föredra om alla kände att samtliga inblandade var oumbärliga och därmed delar lika.) Du är med andra ord inte garanterad en spänn. Detta är tyvärr ingen "anställning" då jag saknar de finansiella resurserna för att något sådant skulle vara möjligt.
Det lär dröja ett mycket bra tag innan det blir något som vi kan visa upp för omvärlden, och helst vill jag behålla 100% mystik ända fram till dagen då produkten är helt färdig, utan förväntningar/hajp/stress/press från omvärlden. Om du är dålig på att behålla hemligheter och kräver "öppen utveckling" med "early access" och dylikt passar vi absolut inte.
Jag har inget emot 3D-grafik. Faktum är att såväl många av mina favoritspel som de flesta av mina drömprojekt är i 3D, och i ett par fall t.o.m. perfekt fotorealism. Dock anser jag det inte realistiskt att göra ett 3D-spel i det här sammanhanget. Det beror förstås på vilka uppgifter andra kan ta på sig, men jag är absolut inte bekväm med eller har praktisk erfarenhet av det och anser att det ställer helt andra krav och i princip kräver välbetalda proffs för allt annat än mycket avskalade och abstrakta/stilistiska typer av 3D-spel, vilka i.o.f.s. speciellt intresserar mig. Att köra samma blockstil som Minecraft gjorde idag är förstås dömt att misslyckas och helt uteslutet (trots att Minecraft plagierade stilen från tidigare spel).
I värsta fall skulle det vara kul att i alla fall höra från någon annan som gjort egna spel och som inte är en vänsterextrem hipsterfjant. Jag har i princip aldrig träffat på en sådan person. Svensken som skapade Minecraft verkar t.ex. vara en ganska rabiat kulturmarxist som trots sin extremt höga intelligens gällande bl.a. 3D-programmering och goda visuella smak gått ut offentligt med att alla karaktärer i hans spel är "könlösa" och "homosexuella". Ska're-vara-så? Ska den typen av människa verkligen få representera svenskar i alla kategorier?

Har du fattat vad det handlar om? Har du känslan för den gamla skolans lekfulla spelskapande utan att för den sakens skull vara fast i den tidens tekniska begränsningar? Kliar det i fingrarna inför tanken att vara en integral del av ett verkligt mästerverk, även om "skalan" inte är "episk"? Är du en gammal amigan som bara letar efter en ursäkt att få damma av din extremt expanderade A3000 och sparka igång Deluxe Paint? Är du en musiker som kan framkalla gåshud med dina melodier och vill höra dem i ett större sammanhang? Är du en naturbegåvning i matematik/fysik/AI/3D utan att vara en fanatisk ECMAScript-hatare?

Kontakta mig och berätta vad du kan, och visa gärna några exempel, så bildar vi "spelutvecklarnas The Beatles", skapar "nästa Minecraft" och blir så rika att vi kan bygga varsitt tryggt grindsamhälle där vi kan sitta och se omvärlden brinna utanför.

(Ursäkta den extremt ruttna kvalitén på flera av de länkade spelvideorna. YouTube är som bekant en soptipp bestående av de allra mest lågkvalitativa skräpklippen från de allra mest korkade uppladdarna. Det finns t.ex. mig uppsökbarligen inte en enda korrekt inspelning av original-DOOM, utan en massa efterblivna moddar och skit.)

• PM
• Forget Thread
• Watch
• 290 visits

Detta är en liten artikel jag p.g.a. eget intresse skrivit om Eurocop, samt en intervju. Både gamla fans och de som aldrig hört talas om dem torde uppskatta det.

Eurocop är en på samma gång obskyr och populär humorgrupp bestående av i huvudsak ett par komiska genier, "Sadulisten" och "Bubba", som sedan 2004 direktsänt mycket kreativa, fantasifulla och annorlunda busringningar samt kringsketcher och -prat via Internet under namnet "Eurocop Radio", senare förkortat till endast "Eurocop" då radion bara är en del av allt de gör. Vid dess höjdpunkt hade de oerhört många lyssnare till varje program.

Ofta för att inte säga alltid har varje sändning haft ett speciellt tema, ibland med alternativa namn som t.ex. "Bolivia Radio", och då och då har sekundära karaktärer tagit över helt och sänt sina "egna" program. Det kanske låter makabert och schizofrent, men med så genuint roliga personer vid rodret fungerar det. Ofta har det varit olika längre "specialare", t.ex. vid nationaldagen, och vid ett tillfälle sände de kontinuerligt i den legendariska 24-timmarssändningen.

Sadulisten
I likhet med alla bra busringare har de båda en helt otrolig förmåga att improvisera, tänka snabbt och att hålla sig för skratt. Detta, kombinerat med det unika formatet och deras minst sagt politiskt inkorrekta och självironiska stil, har skapat en mängd odödliga busringningar som endast låter sig jämföras med det absoluta toppskiktet av busringare i svensk historia. Huvudkaraktärerna passar perfekt tillsammans, där Bubbas signum var att bli riktigt "ful i mun" och reta upp offren på ett makalöst sätt, och där Sadulisten på ett ofta lite mer subtilt (men minst lika kul) vis drivit med de personer som nästan alltid förtjänat att bli jävlades med. Telefonnummer har lyssnarna skickat in själva genom bl.a. chatten under sändningarna, vilket möjliggjort oerhört detaljrika och trovärdiga premisser (dock även frekventa fejkare och dåliga tips, vilket är svårt att komma ifrån när det rör sig om direktsändning).

Också det faktum att Eurocop hållit på så länge gör dem unika. Övriga bra svenska busringare som varit "ljusskygga" (t.ex. Leifi och Senila Samtal) höll endast på under en starkt begränsad tid, och det är mycket möjligt att deras material/inspiration var slut när de lade av. Sadulisten & Bubba har dock bevisat om och om igen att de bemästrar konsten till fullo och har massor med fantasi och kreativitet, även om Bubba tyvärr av olika orsaker slutade medverka i ringningar till slut. Även om man kan förstå varför känns det onekligen lite sorgligt. Varken Sadulisten eller Bubba kan ensam riktigt göra det som duon gjorde så bra tillsammans, och de övriga halvmedlemmarna ska vi inte tala om. Jag väljer att inte ta upp dem eftersom de i mitt tycke inte har något med själva Eurocop att göra.

Bubba
Faktum är att Eurocop mer eller mindre slutat med det de en gång främst sysslade med p.g.a. en hel del problem med lagens långa och efterblivna arm. Bl.a. har det inträffat otaliga husrannsakningar och trakasserier från polisen och andra myndigheter, med jobbiga rättegångar, böter och lögnaktiga äckelkärringar, samtidigt som de i likhet med så många andra genom historien och i nutiden inte får i närheten av den uppskattning de förtjänar (åtminstone i mitt tycke), verkar till slut ha blivit för mycket och, om inte tagit knäcken på dem, i varje fall tvingat fram en lite annorlunda inriktning. Sändningarna är numera för det mesta privata och endast för medlemmar som donerat och är del av en slags intern communitysajt. Det är inte utan att det känns lite vemodigt och som om "glansdagarna" är över.

På samma gång som det finns massor att säga om Eurocop är det också omöjligt att förklara dess storhet i ord. Man måste helt enkelt ha hört många av deras ringningar. Även om de säkert är roliga för förstagångslyssnare skulle jag vilja påstå att de är som mycket annan bra konst -- mycket bättre/roligare när man varit med ett bra tag och förstår sammanhanget. Eurocop är med andra ord "djupare" än man först kan tro, vilket dock är ett påstående som är lätt att misstolka. Det är ju bara "på skej". Tyvärr verkar majoriteten av deras fans, i likhet med de av t.ex. Eddie Meduza, Svullo och South Park, vara irriterande idioter som uppenbarligen inte förstår att uppskatta något annat än de ytligaste lagren skämt och "fula ord". Det tycks aldrig gå att komma ifrån. Man bör dock ignorera dessa och inte låta dem förta storheten hos dessa företeelser. Om man ska vända det till något positivt kan man rentav säga att EC "fungerar på flera plan".

Det finns något oerhört befriande i att exempelvis höra en surtråkig PK-fitta bli utskälld och förolämpad på ett brutalt men samtidigt så smart och roligt sätt. Ytterst få "offer" tycker man synd om eftersom de ofta har så ruttna personligheter och är så avskyvärda. Detta gäller naturligtvis inte alla, och inte heller går varje samtal ut på att vara taskig eller elak. Värt att nämnas är att inte ett enda samtal har varit som de många obegåvade och tråkiga ungar som försökt göra samma sak men som totalt misslyckats eftersom de inte har ”det”, där de tror att det bara är att ringa någon och börja svära och ha sig. Så är absolut inte fallet. Vem som helst kan absolut inte busringa och få det roligt.

Oavsett vad som händer och om Eurocop lägger ned busringningar helt kan de vara stolta över en rik skatt med högkvalitativ humor och förhoppningsvis fortsätta med sina andra projekt. Deras officiella webbplats är www.eurocop.nu. De har även en officiell YouTube-kanal där de då och då laddar upp gammal "skåpmat" i form av individuella busringningar samt nya videoklipp med sketcher och annat kul.

Intervjun

Det är främst Sadulisten som svarar på frågorna, men även Bubba flikar in med kommentarer ett par gånger. Genomfördes den 3:e februari 2013.

Hur gick den allra första sändningen till och när ägde den rum?

Ojojoj, jag har bara minnen från att jag i januari 2004 lyssnade, tillsammans med Bubba, på ett program som kallade sig Noneed Radio som sände busringningar. Man kunde sitta på kvällarna och även nätterna och mysa (Bubba låg i soffan och jag i min säng så tro inte att vi bögade) och lyssna på Noneed som leddes av nå'n liten skitunge som var 14 år och hade fått ett mixerbord av sin mamma och värsta telefonhybriden och allt. Det lät i alla fall så; det var bra kvalla och han kunde t.om. spela upp ljudeffekter! Han satt t.ex. och ringde en man som hette (heter?) Inge Snygg och frågade vad han hette varpå Inge blev helt galen så killen blev asrädd. Dagen efter satt killen i sin radio och spelade gitarr och sjöng att Inge hade ägt skiten ur honom eller nå't; det var ganska kul och också självironiskt.

Det var nå'n som kalla' sig Doffen von Snoffen med i programmet med, en skånare som var ganska rolig; minns inte allt. Men då ville vi också börja göra så'nt där, jag och Bubba. Vi brukade starta upp små projekt och göra konstiga videos när vi var unga och när vi var mycket unga hade vi t.o.m. en annan radio som hette "Radio Pervokris" (Pervokris var en karaktär i en Pyton-serietidning). Okej, det var ingen radio men det var att Bubba satt och läste upp lite vad som hade hänt i veckan och så var det olika hörnor med karaktärer som vi hade på den tiden. Vi spelade in det på en bandspelare, band alltså, och jag har kvar banden från, ja, mitten av 90-talet. Jag har ju alltid varit intresserad av att sända radio med; när jag var ung (jag är asgammal) höll jag på med amatörradio, alltså 27 MHz-bandet då enbart, och satt och trycknissade och sände musik genom att löda nå'n 3,5-plugg till mikrofonkabeln så jag se'n kunde koppla in den i hörlursuttaget på en bandspelare och spela upp grejer för alla som kunde tänkas lyssna i en radie av, ja, va'fan, nå'n mil, kanske.

Så, ja, vi ville börja sända, jag skaffade Live365 hette det och började. Första sändningen finns inte kvar och minns den inte heller, men jag minns att jag hade torrkörningar innan vi började med en god vän som heter Audi. Han har varit med se'n innan starten och lyssnade på när jag januari 2004 sände ut Svullo-låtar och snack, alltså enbart till honom då --- busringde inte ens, utan det tillkom efter ett par ordinarie sändningar, tror jag.

Vi startade sajten på Bubbes sajt då (danfun.net/radio) och la' upp en testsida och hade även nå't nyhetsbrev som lyssnarna kunde prenumerera på för att kunna lyssna. Första sändningen, ja, den måste ha varit nå't i stil med snack och att Bubba spelade musik som han hade tagit med sig i en ryggsäck - en massa CD:s och så busringde jag nog lite med, antar jag. Jo, jag gjorde nog det med. Och då visade det sig att ingen ville höra en massa musik - alla ville höra mer när vi ringde, och så blev det också. I nästkommande sändningar blev det mer av den varan och se'n blev det grövre och grövre med, vilket jag personligen kanske, nja, jag har ingenting emot grova skämt men har man väl börjat i den riktningen så går det aldrig att backa, hur smarta ringningar man än gör eller hur "roligt" det än blir utan förolämpningar. Tror det där med "du har kört på min bil vid globen" var en av de första samtalen där jag skällde ut nå'n random [sic; slumpmässig] liten gullgubbe och man hör även att jag svajar på rösten! Jag är inte så där privat, vill jag bara understryka; jag har egentligen empati och sympati men det är rösterna i mitt huvud som säger åt mig att göra're... och lyssnarna.

Den gick alltså till så och det var januari 2004 vi startade: snart tio år se'n nu.

Håller på med en bok om EC, faktiskt, där jag har en massa roliga dokument från snuten inscannat och så; där får man se på fan.

Vad har ni för idoler som kan tänkas vara relevanta i sammanhanget? Man kan väl tänka sig att t.ex. Hassan, Svullo, Leifi och Senila Samtal inspirerade er?

Ja det kan du tänka och det kan du ha rätt i. Svullo är ju en personlig förebild som jag verkligen sett upp till, gällande humorbiten då. Han kunde ta vad som helst och på en femöring bara få till ett roligt skämt eller bara säga vad som helst på ett roligt sätt. Han var rolig! Jag personligen anser inte att jag är rolig, jag har aldrig gett mig epitetet "komiker" eller nå't som Magnus Betnér och sådär. Meneee ja, gillar alla de där du radade upp och se'n ringer man ju bara och försöker vara rolig med den personligheten man har privat, kryddad med en stor portion av Sadulistens fullständiga avsaknad av spärrar och logiskt tänk.

Min morfar också, han var fin. Han kunde sitta och spela in en massa kassettband där han improviserade berättelser där Alfons åkte omkring med sin sportbil och åkte till mormor och käkade pannkakor och råkade ut för en massa som han bara blixtsnabbt improviserade i fan en C90-kassett; bara satt och snackade oavbrutet. Se'n fick vi banden som man låg och lyssnade på innan man skulle somna när man sov över. Det är ju lite av en idol, de', och jag saknar honom. Aja, men nog om mig.

Är Bubba och du bröder eller släkt?

Det spelar ingen roll egentligen, men ja, vi har alltid varit tillsammans, vi, och gjort roliga och tråkiga grejer.

(Delvis besvarad ovan.) Kan det vara så att ni spelade in sketcher på band och sådant när ni var yngre? Har några eller alla karaktärer följt med under många år även innan EC?

Band och "filmer" inspelade på Video8 och sådant har vi alltid gjort. Men blev det så mycket bättre då? Nej. karaktärer som följt med... nja, jag har nog försökt köra nån gammal karaktär i kanske en eller två ringningar men tror inte det var så bra. Odi var nog en gammal? Raymond Silverskägg, om jag kört den? Janoschlian? Finns en massa tråkigt men som kanske inte slagit igenom.

Varifrån kommer egentligen namnen "Eurocop", "Sadulisten" och "Bubba"?

"Bubba" kommer från sjunde Fredagen den 13:e-filmen [Friday the 13th Part VII: The New Blood] där en heter Shepherd i efternamn, blandat med Texas Chainsaw Massacre [Motorsågsmassakern] där en heter Bubba. Slå ihop det så får vi Bubba Shepherd. Bubba använde det nicket på Danfun från början av 00, tror jag.

"Sadulisten" är bara nonsens, tyvärr.

"Eurocop" är taget från bonusmaterialet på en DVD med filmen Maniac (1980) där det är en italiensk trailer. I slutet stod det "Distributed by Eurocop films". Ja, det gillade vi och ville också heta Eurocop, fast då radio. Nu kallar vi oss bara Eurocop för vi gör ju verkligen allt, vi. Jag tror ingen vet det men sidan låg ju uppe några dagar med headertexten "ride on radio" eller nå't; tror det var Svullo som brukade säga så, men det var innan nå'n började lyssna så det räknas inte.

Man får lätt intrycket av att du varit den drivande och Bubba mest hängt med, ofta motvilligt, dock som en perfekt kompanjon. Är det så?

Ja, oja --- jag brukar vara drivande och skrika åt Bubba att han ska göra nå't, som nu att han ska lägga upp nya klipp på YouTube. Jag har liksom skött det tekniska och Bubba har mer kört radiopratardelen enbart. Man måste pusha på Bubba och säga åt honom att göra saker och det har nog varit jag som "brunnit" för detta mest har jag en känsla av, ja, men jag tvingar ju inte Bubbeh, det gör jag inte. Bubba har ju slutat att ringa nu t.ex. men då kan han hjälpa till med andra saker som att leta klipp att lägga upp och han producerar även Bubba Shepherd Show Radio helt själv. Man måste hjälpas åt och han har alltid dragit sitt strå till stacken på sitt sätt.

När man lyssnar på de äldsta ringningar och sändningar som finns kvar verkar ni redan väldigt rutinerade. Ni började ju med Eurocop runt 2004, men brukade ni redan innan busringa privat? Finns i så fall några sådan samtal inspelade?

Nej, vi var inte rutinerade vad nu det är, deh. Jag hade kanske ringt ett par samtal i mitten av -90 som finns inspelat på nå't kassettband nånstans och så hade vi gjort "Danbus" ett år tidigare än EC-starten 2004, tror jag. Där hör man att jag var helt nervös när jag ringde; man höreh! Så där är jag nu med när jag ska ringa samtal privat så jag är helt socialt missanpassad och ingen tjej vill ha mig, vad nu det har med saken att göra. Det finns ett samtal kvar från 1996 tror jag där jag ringer en pizzabagare och frågar:

"Har ni en pizza med banansmak?
"Jaaah..."
"Har ni det?"
"Jaaah..."
"YES!! YES!!"
"Va' e're?"
"Jaaa, de' va' bara det jag ville veta. YES!! YES!!"

Kul, va'?

Finns det något eller några samtal som ni i efterhand ångrar och känt att det gick över gränsen?

Det är onödigt att ångra saker man inte kan få ogjort och jag är logiskt på gränsen till psykopat, den saken är säker. Men klart jag inte vill att någon ska bli genuint rädd eller ledsen när man ringer och skejar lite. Jag tror det beror på att jag själv inte är så lättkränkt av mig, att om jag hade fått ett sådant samtal skulle jag bara gäspat och lagt på omedelbums. Men vissa bryr sig vad en helt okänd mongofitta ringer och säger till dem och tycker även att det är motiverat att blanda in polisen i det hela. Okej, det blev fel t.ex när jag sa att jag hette Anders Eklund och en kille trodde på det, men det kan jag inte ångra för med premissen som låg för handen gjorde jag inte enligt mig heeelt moraliskt fel. Jag trodde inte jag pratade med en tolvåring p.g.a. att han lät som en tjej och min hjärna kopplade fel så jag trodde att ungen var äldre än vad han var. Snackar inte skit med barn, kanske på sin höjd att jag ringt och sagt "säg till mamma att hon e bajskerv" men det kan väl inte en normalt funtad bli ledsen för; att deras barn säger sanningen?

Okej, så var det en käring i början av EC jag ringde och sade att någon i hennes klass - hon var lärare - hade dött och sen tog jag väl tillbaka det i samma sekund som jag hade sagt det då min hasselnötshjärna fattade att idioten kunde gå på det. Nå't sånt. Sen börjar vissa böla utan direkt anledning och man blir tagen på sängen, inte bokstavligt, men att någon i deras släkt har dött och jag har ingen aning om det. Man måste ju chansa, för fan, annars hade man aldrig kunna ringa en käft, ju, om man ska vara heeelt vit som snö rent moralmässigt; jag anser att jag inte är sååå jävla ond egentligen utan att det generellt är så att personerna som känner sig kränkta av vad en heeelt okänd idiot ringer och säger konstiga saker faktiskt får skylla sig själv i nå'n mening och har en hel del att ta itu med.

Vem är egentligen Stu-Pot? En yngre kompis eller bara ett tidigt fan som råkade bo i närheten?

En kompis till en släkting. Stu fråga om han fick ta kontakt med oss och komma och kolla på nå'n sändning och, ja, trevligt. Stu hälsade på och sen startade han upp IRC-kanalen med som hade en jävla massa användare --- många hundra många gånger. Han var fan bara sexton säkert när han kom på studiebesök och nu är han en gammal man, och jag är snart död.

Som alla upplysta och tänkande människor som inte blundar för verkligheten är ni starkt kritiska till massinvandringen och Sveriges psyksjuka politiker. Ni blandar humor med allvarliga åsikter på ett sätt som ofta kan uppfattas som tvetydigt; en korkad person skulle nog kunna tro att ni driver med invandrarkritiker. Jag tänker på ”Nationalrasistiska Partiet” m.m. Något att säga om det?

Har alltid gillat att skämta om det PK-nissar tycker är ajabaja bara för det är roligt att "kränka" deras sköra personligheter. NRP är ju inte ett skämt utan Tor och Johanna finns på riktigt; det är askul. Tor är ju baserad på Percy Brunström som sände på Stockholms närradio och hade ett nationellt parti en gång i tiden som kanske 2 st. röstade på. Kolla på YouTube: "medborgarpartiet". Ja, det är roligt att skoja om allvarliga saker men det är inte på ett djupt plan, det är inte så genomtänkt, det är bara på skej. Är inte politiskt involverad eller för nå'n kamp på så sätt utan jag är mer för att det ska vara yttrandefrihet åt alla och inte bara för massan, PK-massan, som följer gängse PK-moral och -regler.

Är det så att du, Sadulisten, har en bakgrund av att producera radio professionellt? Och jobbar Bubba inom restaurangnäringen? Jag tycker mig ha snappat upp det i sändningarna.

Nej, nej, nej. Som du hör kan jag ingenting om ljud eller teknik egentligen, det är konsumentprylar vi använder och jag skulle inte klara mig i en proffsstudio i en sekund.

[Bubba] Jag är en riktig "Husmor Bugga" och gillar att laga mat. Men jag jobbar inte längre inom restaurangbranschen.

Bubba bestämde sig för en tid sedan för att aldrig mer busringa, eller om det nu bara gällde i direktsändning. Varför tog han detta beslut? Han sade själv något om att han kände sig utnyttjad av folk som inte respekterade honom.

Han skrev på sin blogg att han tröttnat. Kolla på Danfun; tror det står där i slutet av 2011.

[Bubba] Skälet till att jag inte busringer längre är helt enkelt att jag har tröttnat på att ringa samma slags tips gång på gång och jag känner inte att jag kan ge så mycket mer än jag redan har gjort på busringningsfronten.

(Delvis besvarad ovan.) En jobbig fråga, men tycker ni själva att ni är roliga? (Många som gör bra saker är äckligt blygsamma och tror att det uppfattas illa att berömma sig själv, vilket kanske är sant. Men ändå. Jag ser personligen inget konstigt eller negativt i att man tycker att man själv gör något kul/bra. Snarare vore det ju absurt att fortsätta göra något man inte tycker om utan att vinna något på det.)

Nå'n gång har jag lyssnat på ett gammalt klipp, har inget minne av samtalet och blir överraskad och kan garva till åt mina egna fula skämt. Men mer än det är det inte; jag ser mig inte som komiker; jag är inte en komiker; jag är inte rolig. Sadulistenkaraktären kanske är rolig nån gång men nja, nej, klart man inte sitter och lyssnar på sitt egna skit.

På senare år tycks ni båda ha gått ned kraftigt i vikt, trots er "image" som "två fetton". Självklart är det positivt ur hälsoaspekten, men det har hänt förr i historien att någon som var tjock och rolig uppfattats som tråkig med förändrad personlighet efter en viktminskning. Har du några kommentarer ang. det?

Nej, nej --- hjärnan krymper inte och på vilket sätt skulle det spela någon roll när man pratar i radio? Anledningen till att vi valde just radio var ju att vi är och var väldigt feta och anledningen till att vi har masker i videoklippen är primärt för jag anser att jag är en skitful cockeyed glasögonorm så jag vill inte ni ska behöva se det. Visst, många vill se ändå och gillar självskadebeteende och laddar upp gamla foton på mig o.s.v., men det är bara på skej. Så nej, man blir inte rolig för man är fet och jag känner mig aldrig rolig direkt, såatteee...

Det har ju varit mycket trakasserier från polisen och myndigheter som hatar allt roligt och bra medan de blundar för alla mångkriminella invandrare och genomkorrumperade politiker. Har Eurocop någon framtid inom busringningar, eller kommer det mest bli sketcher och musik? Kan man förvänta sig att ringningarna fortsätter men blir oerhört mjäkiga och urvattnade? Nu har ju aldrig poängen varit de rena förolämpningarna, men du förstår säkert att det blir en annan grej.

Framtid har väl EC så länge nå'n vill lyssna på nå't vi gjort; de' e' inga problem. Det är ju inte som det är Volvo eller nå't som måste lägga ner utan EC kommer alltid finnas kvar så länge klippen finns kvar och nå'n vill lyssna. Se'n kanske jag inte ringer lika mycket och Bubba ringer inte alls, men va'fan, man behöver ju inte ringa hela tiden. Vi håller t.ex. på med en ny TBSG-skiva [The Bubba Shepherd Group] med en massa ful musik nu och så'nt; gör lite Bubba Shepherd Show-sketcher. Om man hela tiden kör samma, samma bajs i munnen och förolämpningar så tröttnar man som Bubba gjorde. Jag kan ringa lite ibland när jag känner för det och vara ganska otrevlig nå'n gång men det är som nu för en vecka se'n då jag fick en till kallelse till polisförhör; man börjar tvivla på om man kan ringa alls utan att bli anklagad för att nån PK-hora blivit kränkt av att man sagt nå't på fel sätt.

Vad är det sjukaste/roligaste som hänt genom hela EC-resan?

Det sjukaste tycker jag är att så många engagerat sig i detta skämtprojekt som vi startade ur röven. Det var en rolig överraskning, och har även lärt känna många genom resan som jag nu ser som kompisar och vänner, deh; det är ju helt otroligt. Se'n om det hänt saker i sändningar och så'nt, det minns jag inte nå't extremt, faktiskt. Roligt, jo, Bubba satt vid datorn och tappa' med sina fötter och så hade jag en förlängningsdosa till elen där med en brytare som han (eller kanske var jag --- minns inte) satte sin tå på så allt blev svart och "sändningen" stannade. Ja, kul? Se'n dess hade jag satt en tejp på den där jävla brytaren.

En gång ringde ni någon som på allvar tycks tro sig vara delfin. Det är förmodligen det mest surrealistiska jag hört, även med Heliga Märta inräknad, speciellt som ni knappt kommenterar det. Det kan väl bara inte vara på riktigt? (Jag har sett deras sajt, men det bevisar ingenting.)

Det där vet jag inte; det finns en så'n förening på nätet --- se'n om det är seriöst eller ej vet jag inte.

En gång för alla: hur var det nu med den där Abdulla-ringningen som alla jämt tjatar om? Visst var den fejkad (av dem) utan att ni visste om det då? Och i den uppföljande ringningen är båda parterna med på skämtet?

Vad jag minns var det en kille som fejkade det, ja. Han skrev på vårat forum efteråt och berättade hur det var. En bra fejkare var det som gav oss lite publicitet genom att den spreds mycket. Minns att jag fick mail från EC-domänansvarige som skällde på oss att ta ner ringningen för den slukade så mycket bandbredd då den hade för mycket trafik. Vi direktlänkade ringningarna på sajten då. Aja, men det var han som fejkade då och man hör det om man lyssnar när han säger "hallå" i början. Raudung hette lyssnaren som sa åt mig att "du, de' e' fejk", och jag som inte lyssnat på den så noga - lyssnar som sagt inte på mina grejer - sade: "Va? Neeej..." Se'n lyssnade jag, och mycket riktigt. Se'n kom ju den ungen "clean" med och han gillade oss; gjorde det inte för att jävlas. Men nej, vi spelar inte med på skämt när nå'n fejkar så ofta så visst, vi blev så ägda, vi.

Var de nyss nämna Abdulla-ringningarna de enda som varit på låtsas utifrån ert perspektiv? (Ni kan ju inte veta säkert om någon annan fejkat.)

Inget samtal jag kan komma på spontant. Jag brukar säga att "allt kan vara fejk". Man kan aldrig veta om numret man ringer upp går till personen som det står i tipset och vi har inte tid att kolla, och det går inte att kolla alla hemliga olistade nummer heller. Vi har aldrig sagt att Abdulla och så'nt är sanning; vi gör bara grejerna och låter lyssnarna välja vad dom vill lyssne på.

• PM

@previous (B)
Ett par små förbättringar

Patrik Engellau-artiklar vid "Det goda samhället" döljs fr.o.m. nu då hans egen blogg finns i flödet och annars orsakar dubbletter.

Ulf Öfverberg-artiklar vid "Det goda samhället" döljs fr.o.m. nu p.g.a. att han är en psykiskt sjuk och förvirrad idiot.

Ju mer jag faktiskt läser de artiklar som publiceras här, desto mer avskyr jag i stort sett varenda källa. Så jag borde helt sluta med det. Nästan det enda jag tycks ha gemensamt med många av dem verkar vara den kritiska inställningen till det pågående folkmordet på vita globalt och svenskar i Sverige, fast inte ens på den punkten tycks det finnas någon som helst förstående för omfattningen av och allvaret i situationen hos > 99% av källorna, om man överhuvudtaget erkänner att det pågår. Detta är på riktigt obehagligt och gör mig helt matt av hopplöshet.

• PM

@previous (A)
Detta är en mycket enkel liten tjänst som jag gjorde åt mig själv då jag ständigt behöver kolla upp olika ord, fraser, termer m.m. både på svenska och engelska, samt översätta fram och tillbaka. Kanske kan även du ha nytta av den. Man matar helt enkelt in ordet/frasen/meningen och får därefter en lista med direktlänkar till olika ordböcker, uppslagsverk, lexikon o.s.v. Den har i varje fall sparat otroligt mycket tid för mig.

Inget loggas här. Det du skriver in skickas aldrig ens till min server. Du slipper göda kommersiella sökmotorer som systematiskt kränker ditt privatliv, eller hantera en mängd bokmärken. (Dock vet man ju aldrig vad de olika sajterna gör, varför du ändå bör använda en "proxy".)

Eftersom du använder det krypterade gränssnittet ser inte de olika sajterna att du kommer härifrån.

• PM

@previous (B)
När du har skickat det här formuläret kommer ett meddelande att skickas till e-postadressen med en verifieringsvävadress. När den väl följts kommer jag att se det du skrivit. Detta är det enda rimliga sättet att någorlunda säkerställa att folk inte fejkar andra människor p.g.a. det idiotiska sätt på vilket e-post fungerar. Jag anser av den och många andra orsaker det vara direkt ansvarslöst att tillåta direkt e-postkommunikation.

För att skicka detta krypterat behöver du byta till det krypterade gränssnittet (självsignerat; ger vävbläddrarvarningar).

Du kan använda svenska eller engelska. (Norska/danska går även det bra, men räkna då inte med att jag svarar på samma språk.)

• PM

@previous (A)
Jag tvekade lite inför att kalla detta en "Svenskguide" eftersom det inte är en guide i hur man är svensk. Det hade troligen varit tydligare om jag hade kallat den "Svenskaguide" istället, men tekniskt sett heter det faktiskt "svenskguide", "svensklärare", "svenskprov" o.s.v., och eftersom den här artikeln trots allt försöker reda ut begrepp kunde jag bara inte kalla den för en "Svenskaguide", vilket jag dock använder ibland i talspråk, och verkligen förstår om man föredrar.

Vissa regler kan helt enkelt kännas för dumma för att följa. Mina personliga favoriter är "omständlig" som jag gärna kallar "omständig", samt "flugit" som bara låter fel. Jag har i varje fall flygit i ett flygplan. Att det sedan är tekniskt fel, och jag är fullt medveten om det, betyder förstås inte att det är fritt fram att bara ändra på allt man inte gillar, och framför allt är det inte en ursäkt att strunta i att lära sig saker och förbli okunnig.

Vem bestämmer då vilka regler man får strunta i? Jag vet inte. Antagligen du själv. Jag kan inte tvinga dig eller någon annan att tänka som jag, men jag kan i alla fall försöka upplysa de personer som läser detta eftersom lärarna i skolorna uppenbarligen inte klarar av att göra det.

• PM

@previous (B)
Om min domän "beslagtas" eller om någon annan dylik katastrof inträffar kommer officiell information om detta att publiceras vid följande Tor-sajt (och endast där):

rikeqdbqctzyukdy.onion

.onion är inte en del av det vanliga, centralstyrda, trasiga Internet. Om du inte redan har tillgång till Tor följer du bara dessa enkla instruktioner:

Ladda ner Tor-vävbläddraren från dess officiella, säkra plats.
Installera den. Detta är mycket enkelt och kräver inga besvärliga specialinställningar.
När Tor-vävbläddraren startat: högerklicka nästan var som helst ovanför adressfältet och kryssa för "Bookmarks Toolbar".
Kopiera texten "rikeqdbqctzyukdy.onion" härifrån och klistra in den i adressfältet i Tor-vävbläddraren. Tryck på Enter.
"Dra och släpp" nu dess flik till en tom plats i bokmärkeslisten.
Om/när Riktiga Nyheter dör kommer du alltså, om du öppnar din Tor-vävbläddrare och går till på bokmärket som du nyss skapade, att kunna få information om vad som hände. Det kan även mycket väl tänkas att själva tjänsten kommer att finnas där att användas kort därefter.

Gör nu detta i god tid, redan idag, för när sajten väl blir oåtkomlig kan du av naturliga orsaker inte längre läsa dessa instruktioner!

• PM

@previous (A)

Oroväckande få svenskar tycks kunna eller åtminstone använda vad som måste anses som ganska grundläggande svenska när de skriver. Givetvis kan de göra sig förstådda, och vissa "fel" kan ha att göra med dialekter och identitet, men denna guide gäller främst skriven svenska, som skiljer sig mycket från talspråk.

• PM

@previous (B)
Genom att annonsera här når du ett inte helt försumbart antal "nationellt" sinnade personer.

Snabbfakta:

Endast statisk (ej animerad) grafisk reklam i format 160 x 600 pixlar.
Alla reklampelare lagras och serveras härifrån. Inga skript, fjärrinbäddningar eller dylikt.
Jag kan utan extra kostnad skapa din reklampelare.
Inga garantier ges för reklamens effektivitet. Detta bör ses mer som en bonus för att du "donerar". (Detta kan dock sägas vara sant för den mesta reklamen överhuvudtaget.)
Betalning kan ske via Bitcoin, Payson eller banköverföring.
Minsta reklamtid: en månad.
Inga övriga bindningstider.
Förskottsbetalning.
Kostnad: 500 kr/månad.
Antal reklamvisningar senaste månaden: ~69 000
CPM (kostnad per tusen exponeringar, baserat på informationen ovan): ~7,25 kr.
Om du är ensam annonsör visas din reklampelare vid varje sidladdning där det finns en reklampelare, förutsatt att månadskostnaderna har kommit in. I annat fall växlas slumpmässigt mellan en påminnelse och din reklampelare.
Om fler än du har en annons inne växlas dessa slumpmässigt mellan. Se ovan ang. påminnelsen.
Du får tillgång till en statistiksida med exakt antal visningar, klick, klickfrekvens m.m. för din/dina reklampelare.
Var god använd kontaktformuläret om du är intresserad.

• PM

@previous (A)
Denna "lathund" använder inget avancerat/krångligt språkbruk utan presenterar helt enkelt en osorterad lista med vanliga fel/problem och dess förklaringar. Av egen erfarenhet vet jag att exempel är tusen gånger bättre för att man ska förstå något jämfört med att memorera den språktekniska termen och dess ofta komplicerade regler.

Jag har även skrivit en liknande guide på och för engelska som du möjligen kan finna intressant.

• PM

@previous (B)
Vad är detta?

Riktiga Nyheter är en gratis nyhetstjänst som konstant samlar in och länkar till framför allt "nationella" och i olika grad "sverigevänliga" sajters senaste nyheter, och har funnits sedan någon gång sent år 2012. Det var för mig helt uteslutet att surfa runt hela tiden för att läsa vettiga(re) nyheter, och det kändes bara själviskt att sitta och ställa in en massa flöden enkom för eget bruk. Då förutsättningarna fanns var det således bara naturligt för mig att göra något sådant här, och genom detta projekt kan jag i alla fall dra ett litet strå till stacken för att sprida sanningen (eller i värsta fall "alternativa röster") i en tid då makthavarna krigar mot verkligheten och allt som är sunt/vettigt.

(Sedan har det visat sig vara en massa oförutsett arbete med att underhålla tjänsten bakom kulisserna, så att få hjälp med serverhyran är välkommet då inga pengar tjänas på detta.)

Vadan namnet?

"Riktiga Nyheter" hänsyftar på att det här (för det mesta) visas "riktiga" nyheter, d.v.s. sådana som har någon slags relevans för vår samtid, i skarp kontrast till folkmordsmedias så kallade "nyheter", vars syfte är att ständigt pumpa ut den nya världsordningens sjuka och lögnaktiga hatpropaganda, medvetet helt undanhålla livsviktig information, samt maximera vinsten för ett litet fåtal utvalda med en mycket mörk agenda.

Varför inte använda en egen domän?

För att jag av mycket goda anledningar hatar det genomruttna domännamnsystemet och de som kontrollerar det. Dessutom var det perfekta redan upptaget, som alltid. Detta har dock föga praktisk betydelse eftersom alla vävbläddrare sedan urminnes tider haft en grundfunktion som kallas "bokmärken", och är något som varje vettig människa använder.

Det finns dock en officiell .onion-domän på Tor-nätverket.

Finns det en krypterad variant av tjänsten?

Ja, men den är "självsignerad" och det kommer därför att visas en massa "läskiga" varningar i din vävbläddrare tills du ställer in ett undantag. Detta betyder inte att den är felaktigt inställd eller osäker, men det är en lång historia. (Det blir dessutom vissa svårförklarade problem med vissa länkar, men detta skulle även ske om den hade varit signerad av en auktoritet.)

Varför är SD med?

För att jag är övertygad om att även de som ser SD som de värsta svikarna (däribland jag själv) inser att de har stort inflytande, är intresserade av att höra vad de hittar på, och på något plan ändå känner att många SD-personer (ej ledningen) fortfarande är mer på "vår sida", om än stampandes precis vid gränsen.

Varför är dittan/dattan med?

Poängen med Riktiga Nyheter är inte att pumpa ut en enda färdig ideologi som är skriven i sten och aldrig får tummas på. Istället är detta en samling av löst sammansatta grupper och sajter, varav flera avskyr varandra, som delar någon form av allmän politisk inkorrekthet och avsmak inför rådande situation. Både tillvägagångssätten och drömmålen må vara väldigt skilda, och alla är inte lika "vakna", men det är tyvärr så här det ser ut. Om endast sajter som jag själv till 100% ställer mig bakom fick vara med fanns det ingen kvar.

Samtidigt finns ju möjligheten för varje användare att själv välja vilka källor som ska exkluderas just för denne.

Varför är vissa irrelevanta nyheter med?

Det finns två alternativ: antingen förmodereras allt innan det visas i flödet, vilket gör att "redaktionen" måste vara vaken och redo konstant (annars går halva meningen med tjänsten förlorad), eller så låter man det mesta som källorna publicerar direkt visas (vissa undantag baserat på nyckelord och annat), och inser att förhoppningsvis bara ett litet fåtal är icke samhällskritiskt skräp i stil med "vad jag åt till frukost" eller "mina söta katter", vilket kan döljas i efterhand när/om det upptäcks.

Vad menas med källor som särskilt markeras i fetstil?

Första gången (räknat uppifrån) som källan förekommer i en vy markeras den speciellt och blir en länk för att lista mer från samma källa (de övriga är faktiskt också länkar, men ser inte ut som det). Detta gör det lätt att t.ex. se vilka unika källor som publicerat nyheter nyligen.

Varför har vissa nyheter en lite annorlunda bakgrundsfärg?

Detta indikerar att nyheten "ploppat upp i efterhand" för dig. D.v.s. du har laddat sidan, kollat av nyheterna, och sedan laddat om sidan senare. Nu finns helt plötsligt "gamla" nyheter där som du inte läst. Detta kan t.ex. bero på att vissa nyheter hamnar i en slags modereringskö där de befinner sig en tid innan de visas. Samma sak görs även av källsajterna: de "publicerar" något ibland flera timmar efter att de skrivit/laddat in det, men låter artikeln behålla samma tidangivelse.

Vad menas med "Poppis" och "Populärast"?

Hela tiden beräknar Riktiga Nyheter (och de övriga små tjänsterna, individuellt) hur många interna "poäng" som krävs för att något ska anses "poppis", genom en formel baserad dels på hur många besökare från unika IP-adresser som i genomsnitt "klickat", dels resultatet av eventuella röster på artiklarna; det varierar med andra ord. Alla artiklar som har samma eller högre poäng markeras som "poppis".

"Populärast" anses föga förvånande den nyhet som, för den aktuella tjänsten, under de 24 senaste timmarna (eller annat valt tidsspann) har allra högst internt "poäng".

Hur kan vissa artiklar med lägre poäng än andra ändå hamna högre upp i topplistorna?

Se svaret på frågan ovan. Röstningen är inte det enda som avgör hur pass "poppis" en artikel är. Det totala "värdet" beräknas internt baserat på dels "klick", dels röstningen. Om en artikel har få "klick" men flera upp-röster kan den fortfarande anses mindre poppis än en artikel med färre upp-röster som däremot har långt fler "klick". Denna metod togs i bruk eftersom, tyvärr, så otroligt få röstar.

Vad betyder de olika symbolerna?

Symbol Förklaring
Arkivkopia (temporär).
Ingen arkivkopia har ännu hämtats för artikeln; kan vara en betalvägg.
Länken går direkt till "folkmordsmedia" (ingen lokal arkivkopia). Detta måste tyvärr göras ibland av olika tekniska orsaker.
Betalväggsartikel (låst).
Nätradioprogram.
YouTube-länk eller annan inbäddad video.
Bildlänk (skärmdump eller fotografi).
PDF-dokumentlänk.
Magnet-länk (BitTorrent).
Källsajten tycks vara nere för tillfället. (Visas vid källans namn.)
Vad gör jag om tjänsten går ned? Jag klarar inte någon längre tid utan Riktiga Nyheter!

Läs följande katastrofinstruktioner redan nu, för när sajten väl försvinner är det för sent.

Varför fungerar inte vissa länkar?

Det kan bero på flera olika saker. Om någon länk t.ex. endast visar en blank sida kan du använda listlänken "Visa utan listen". Om detta händer gång på gång kan du ställa in att alltid gå direkt till källan vid konfigurationssidan. Observera att vissa länkar automatiskt undviker röstningslisten eftersom dessa alltid visar blanka sidor om man använder den.

Är det moraliskt försvarbart att "rama in" andras sajter?

De länkar du följer här ger sajterna i fråga besökare, precis som om du surfat direkt hos dem. Rent tekniskt är det i stort sett precis som om du ansluter direkt till dem (gäller dock naturligtvis inte för "arkivkopior"). "Listen" med röstningsfunktionen m.m. är främst till för att uppmuntra röstning. Använd länken "Visa utan listen" för att gå till den faktiska adressen eller ställ in att alla länkar ska undvika listen.

Hur ska jag rösta om jag avskyr en artikel/länk men ändå finner den intressant?

Då bör du rösta upp artikeln, eller snarare länken till den, vilket är det du egentligen röstar på, men givetvis är detta inget som går att styra/kontrollera.

Hur får jag reda på det exakta klockslaget och datumet då en artikel publicerades?

Håll bara muspekaren ovanför texten som indikerar "åldern", t.ex. "4 dag". Då visas såväl klockslag som datum i standardformat (ÅÅÅÅ-MM-DD).

Varför blir antalet källor ibland lägre?

Om en källa utannonserar att de inte längre kommer att publicera fler inlägg tar jag bort källan. Det finns ingen mening med att låta en sådan källa ligga kvar och skräpa. Tyvärr sker det ofta, och ibland även utan att de säger något. Däremot finns ett antal källor som kan verka/antas döda, men som tekniskt sett fortfarande är uppe och som inte har sagt något om att de lagt av. Dessa kommer att hållas kvar tills det att extremt lång tid har förflutit utan några livstecken. Dock kommer inte nya källor att tas med om de verkar "stendöda" vid kontrolltillfället.

Varför öppnas vissa länkar utan listen?

Vissa sajter är antingen trasiga eller blockerar försök att bädda in dem i ramverk av olika slag. Vissa av dessa har här matats in i en speciell lista och får därmed ingen "list" när dess länkar följs (oavsett inställningar).

Vad exakt räknas som en "besökare" här?

Siffror blir som bekant helt meningslösa om man inte förstår vad de betyder. En "besökare" på en vävplats kan betyda otroligt många saker, och överdrivs extremt mycket väldigt ofta. Så här räknar jag för att få en rimlig, korrekt bild av hur många som faktiskt "använder" huvudtjänsten:

Varje unik IP-adress som med JavaScript påslaget någon gång under dygnet anslutit till "/rn/" (eller motsvarande, för de andra tänsterna, vilka har separat statistik) räknas som en besökare. Om tusen surfare skulle gå direkt till en annan sida vid Riktiga Nyheter (mycket osannolikt) räknas de inte alls. Om 500 personer på en stor arbetsplats ansluter med samma offentliga företags-IP-adress så räknas de bara som en enda besökare. Allsköns proxyservrar krånglar givetvis till det ytterligare. Om en enda person använder flera/mängder av olika IP-adresser under dagen räknas varje som en besökare. Om ett botnät på en miljon datorer runtom i världen ansluter en gång var räknas de som en miljon besökare fast inte en enda var en människa. Alla som har JavaScript avslaget ignoreras i statistiken. RSS-användare räknas inte heller eftersom de inte använder själva sajten.

Att istället gå efter unika ID:n baserade på kakor kan verka vettigt, men det har visat sig att det inte funkar så bra i praktiken. Troligen p.g.a. program eller inställningar som rensar kakor ofta. I vilket fall är det en hel vetenskap i sig att på ett vettigt sätt mäta "äkta" trafik till en sajt, speciellt om man värnar om besökarnas privatliv och därmed vägrar använda tredjepartsverktyg.

Äh! Detta sköter sig självt! Hur kan du tigga pengar för en sådan enkel tjänst?

Det må verka som om det är helautomatiskt, men det är långt ifrån sanningen. Grundarbetet i sig var ju förstås jobbigt, men källorna hittar ständigt på nya sätt att oförutsägbart gå sönder eller göra andra irriterande saker. Utan en mängd filter och bearbetningsrutiner som under lång tid ställts in och finjusterats skulle flödet se otroligt mycket rörigare ut, och många källor skulle inte längre ens kunna visas. Därtill kommer viss moderering. Det görs dessutom hela tiden saker för att förbättra denna och relaterade tjänster, och pengarna som efterfrågas går knappt ens till själva räkningen för att driva tjänsten.

• PM

@previous (A)
Låt oss inleda med att titta på hur Anders Lindberg, mannen som aldrig har sett ett problem i världen som inte bäst löses genom att det tas till Sverige, hycklar om dådet mot Lars Vilks under rubriken "Vår frihet är under attack". Efter att ha beskrivit vad som då var känt om händelsen, går Lindberg direkt över till att tala om "nazister":

"I går greps flera nazister utanför Dagens Nyheters och Expressens redaktion. Personerna kommer från samma grupp som låg bakom det våldsamma överfallet på den fredliga demonstrationen i Kärrtorp i fjol. Expressen har under flera dagar publicerat en serie med granskande artiklar om naziströrelsen vilket verkar ha varit orsaken till besöket."

• PM

@OP
@463,059 (B)
@463,062 (A)
@463,068 (B)
@463,071 (A)
@463,073 (B)
@463,077 (A)
@463,079 (B)
@463,080 (A)
@463,084 (B)
@463,090 (A)
@previous (B)

• PM

@previous (C)

J

• PM

@previous (B)
> mad

• PM

@463,484 (C)
@463,486 (B)

En nödvändig text.

För ett par dagar sedan började sent på kvällen hög musik spelas från en lägenhet i byggnaden i det sedan decennier avskyvärda mardrömsgetto där jag tvingas husera tvärt emot min vilja. Jag marscherade naturligtvis direkt upp med resoluta steg och sprängde sönder dörren med en handgranat, stormade in och högg varenda nigger upprepade gånger i ansiktet medan jag vrålade "HELL SEGER!". I tanken. I verkligheten gjorde jag naturligtvis ingenting.

Det hördes overkliga djungelvrål och andra oljud från vad som tveklöst var blattar av något slag. Det var ett satans spring in och ut och ett ofattbart oväsen i trapphuset. Fräckheten visste inga som helst gränser. Jag greppade såklart genast knölpåken, bankade på dörren tills de öppnade och slog sedan sönder varje ben i kroppen på samtliga i lägenheten, samt förstörde all ljudutrustning. I tanken. I verkligheten gjorde jag naturligtvis ingenting.

Det hade blivit dags för min nattpromenad, vilken i denna situation var ovanligt nödvändig för att inte bli helt galen. Fortfarande hördes oupphörliga babianljud och extremt hög, dunkande apmusik, och med darrig hand såg jag genom titthålet negrer i långa banor komma inklampande, högt pladdrande sinsemellan. Jag drog mig osökt till minnes alla gånger man som barn var tvungen att vara knäpptyst i olika trapphus och hur inget kunnat vara mer fjärran än att föra ett sådant jävla liv, speciellt inte så sent. Dessa undermänniskor med total brist på all form av respekt och hänsyn kunde inte varit mer olika mig. Att tvingas ha något som helst att göra med dessa till 100% oönskade vilddjur, samtidigt som de som importerat och vurmat för dem helt slipper detta, gör mig genuint rasande av ilska. Förresten hade det inte gjort någon skillnad även om de själva hade blivit drabbade --- jag ska inte behöva ha något att göra med dem i vilket fall som helst.

Då jag hade förvissat mig om att kusten var klar och till slut ljudlöst vågade tassa ut från mitt krypin, skakande som ett torrt asplöv, upptäckte jag att de hade lämnat den i vanliga fall vid den här tiden låsta ytterdörren på vid gavel för vem som helst att kliva på. Denna oerhörda säkerhetsrisk fick mig förstås att ånga upp till blattefesten med en yxa och stycka sönder såväl dörren som varenda inkräktare där inne. I tanken. I verkligheten gjorde jag naturligtvis ingenting.

Efter ett sedvanligt långt ensamflanerande i världens mysigaste villakvarter, vilket fortfarande till stor del känns som att besöka en helt annan värld, tvangs jag slutligen motvilligt återvända till det fruktansvärda helvete jag egentligen aldrig mer vill ha något att göra med, bara för att åter mötas av idel gorillaläten och öronbedövande negermusik. Om nu någon mes-svenne i grannskapet hade ringt Störningsjouren eller snuten så hade de i alla fall inte dykt upp ännu. Fast vem vet? De kanske redan hade varit där och försiktigt knackat på dörren: "U-u-urs-s-säk-t-ta o-o-ss, m-m-men s-skulle n-ni v-vilja v-v-vara s-så v-vänliga a-att k-k-k-kanske m-möjligtvis k-kunna tänka er att s-s-skruva n-n-ner v-v-volymen e-en l-l-liten aning? Om ni k-känner för d-det, alltså. I-i-inte? F-förlåt för att vi b-b-besvärade, då. V-vi b-b-ber t-tusen gånger om u-ursäkt. V-v-v-vadå? J-ja, v-visst, t-t-ta p-plånboken! F-förlåt än en g-gång! V-vi s-ska omedelbart u-u-upprätta e-en a-a-anmälan m-mot o-oss s-själva f-f-för r-r-ra-ra-ra-rasism. L-lita på o-oss. F-förlåt än en g-gång, S-s-Sööör."

Jag kände ett verkligt obehag och hade på känn att jag troligen skulle möta något neleg i eller i anslutning till trapphuset p.g.a. den massiva ström av MENA-slödder jag tidigare hade observerat, och mycket riktigt: precis när jag med förbannad min och med ena handen krampaktigt greppandes mitt närstridsvapen i fickan skulle äntra byggnaden möttes jag av flera bisarra skepnader, däribland någon form av makabert negresszigenarblandrasmissfoster med högkontrasterande blonderat hår som hånlog mot mig, precis som för att säga: "Din patetiska viting. Ni är totalt dumma i huvudet och vi har noll respekt för dig, din ras, ditt folk, ditt samhälle och allt du står för, eller som vi antar att du står för eftersom du måste vara precis som alla andra svennefittor. Kolla hur fräckt vi beter oss utan att ni vågar göra ett piss. Ni är det mest efterblivna folk som existerar och vi kommer att ta allt från er, och gör redan precis som vi vill sedan decennier. Ni är skrattretande och de största mesar som någonsin existerat."

Strax efter denna groteska, kräkkänsloframkallande varelse lufsade det drygaste hanzigenarslödder som tänkas kan, med den uppkäftigaste och mest osympatiska min som förmodligen överhuvudtaget är möjligt för ett människoansikte att frambringa. När han fick se mig spottade han mitt på golvet, inomhus i trapphuset. Detta fick givetvis som omedelbar följd att jag utan en mikrosekunds tvekan drog upp den härdade teleskopbatong jag sedan många år aldrig går utanför dörren utan, svingade den med full kraft mot diverse hårda delar av hans motbjudande zigenarkropp, tog ett kraftigt nackgrepp och tvingade ner honom med zigenaransiktet mot sin vidriga zigenarspottloska och dunkande ansiktet upprepade gånger mot den, så att näsan och övriga ben i ansiktet bröts, gned hans smutsiga zigenarmun mot pölen av zigenarsaliv och -blod, hela tiden vrålandes saker som "DITT FÖRBANNADE ÄCKEL! DÖ! DÖ! DÖ! DÖ! DÖÖÖ!", för att därefter avsluta den fullt rimliga motåtgärden genom att, likt den ökända scenen från filmen "American History X", stampa honom i bakhuvudet så att tänderna flög åt alla håll. Därefter sprang jag efter resten av den flyende flocken och flådde dem obönhörligt levande.

I tanken. I verkligheten gjorde jag naturligtvis ingenting, förutom att blänga äcklat mot och efter honom, precis som du som läser detta skulle ha gjort i samma situation, även om du är en aktiv, fullvärdig medlem i Motståndsrörelsen. Försök inte inbilla mig något annat. Du vet att det är sant. Jag vet det. Alla vet det. En bra tumregel för vita är att om längre än tre sekunder passerat mellan att man uttalat en önskan om att döda/skada någon fysiskt, och att detta faktiskt utförs, kommer det aldrig att ske. Därmed kan man t.ex. lugnt ignorera 100% av alla patetiska mordhot och dylikt från nätmongon (en annan typ av undermänniska). Det är enbart snack och ingen verkstad. Möjligen då med undantag för rena psykopater som AFA och RF (som enbart gör sådant för att de är blodtörstiga sadister som älskar att förstöra saker och inte p.g.a. någon form av politisk eller annan övertygelse), men de är inte heller ett dugg modiga utan använder enbart den simpla taktiken att helt enkelt vara ett stort antal personer, en metod som nationella aldrig begagnar eftersom de är dumma i huvudet eller något. Förmodligen kan de väl aldrig samsas tillräckligt länge i en större grupp utan att börja bråka internt och "ta avstånd från" varandra, så även om de planerar en aktion har de förmodligen splittrats i olika mindre grupper innan de hunnit fram till slutdestinationen. Samarbete och sammanhållning är som bekant helt okända och främmande begrepp inom det så kallade motståndet, eller för den delen svenskar och vita överlag.

Hade nu dess frätande zigenarlozka träffat mig vill jag inte ens tänka på vad som hade skett. Jag hade helt enkelt blivit tvungen att gå till motattack, oavsett om jag vågat eller ej, med mycket osäker utgång. Vid en fysisk attack drar även jag en gräns. Samt om jag skulle se någon plåga en katt eller dylikt. Däremot är det extremt osannolikt att jag skulle vare sig våga eller vilja ingripa om jag t.ex. såg en typisk feminiserad PK-HBTQ-folkmordsförespråkande svennehipsterfjant bli rånad av några blattar. Riskera liv och lem, för att inte tala om att bli trakasserad av antivita snutjävlar och bli kastad i en bur även om det går vägen, för en sådan människa, bara för att denne är av samma ras som en själv? Nej, det vore väldigt osannolikt, men beror i.o.f.s. helt på situationen. Det finns tyvärr väldigt många personer som absolut inte förtjänar att bli undsatta. Jag är inte ett dugg förvånad över de olika dolda kameran-experiment som t.ex. "STHML Panda" utfört där ingen ingriper och "visar civilkurage". Snarare är det fullt logiskt att världens mesigaste folk inte vågar stå upp mot de fysiskt övermäktiga ockupanter som befinner sig i uttalat krig mot oss, och de som skulle vågat kanske resonerar som jag misstänker och nyss beskrev.

Givetvis kan (och bör) man se det som att blatten utmanade mig till strid genom att (som jag uppfattade det i alla fall) först lägga märke till mig och sedan fräckt spotta på vad han förmodligen antog är en plats som jag räknar som mitt hem. Jag har aldrig påstått att jag skulle vara modig på något sätt. Ändå vill jag noga klargöra att jag inte på något sätt längre känner att det här är "mitt land" eller "mitt hem", speciellt inte den plats där jag tvingas bo. Jag ser det som helt uppenbart ockuperad mark där jag inte kan vänta mig några som helst "rättigheter" eller att på något sätt behandlas rättmätigt i något som helst avseende. Fienden har sedan länge totalt tagit över. Det är bara det att de flesta svenskar/vita inte förstått det ännu. Av denna anledning ser jag t.ex. en spottloska på golvet i trapphuset där många redan är icke-svenskar som blott ytterligare en detalj i det i grunden totalförstörda skitsamhälle som fienden skapat, och som "vi" tillåtit, och som inte kunde vara längre från allt som jag och alla andra icke psykiskt störda människor anser är rätt, vettigt och sunt. Om man lever i en illusion om att Sverige inte befinner sig i ett blodigt krig (fast där enbart ena sidan slåss)... ja, då måste det framstå som väldigt märkligt om en av dessa "kulturberikare" går runt och beter sig så här. Jag förstår inte hur man kan få ihop det i sin hjärna, men uppenbarligen är många extremt bra på att förtränga otrevligheter.

Det gjorde mig naturligtvis fortfarande förbannad och äcklad att se, och han förtjänade att behandlas så som beskrivits, och mer därtill, men jag varken vågade eller ansåg/anser att det hade varit speciellt "taktiskt" med tanke på följderna. Vi lever i en sådan ofattbar mardröm att vi även med mod inte kan göra något p.g.a. den stora massan som aktivt låtit detta hända och som aktivt hejar på sin egen undergång. Vi ska inte behöva konfronteras med orker som fritt vandrar omkring bland oss. Det är helt jävla vansinnigt. Det fienden gjort med Sverige och hela Väst är att metaforiskt släppa in varg efter varg i ett litet hönshus och på något sätt övertalat de nervösa hönsen att det är helt i sin ordning, trots att försvarslös höna efter höna försvinner i förtvivlade dödskluckningar när vargarna väljer och vrakar och plockar åt sig en med käften. Svenskarna och vita är riktigt jävla sjuka och lättlurade. Det skrämmer mig verkligen på riktigt.

Jag vill ha lugn och ro. Den så kallade "mångkulturen" är motsatsen till lugn och ro. Enbart av den anledningen kan man vara helt mot den. Det behövs ingen djupare anledning än så. Förr åkte unga ut i världen. För min generation kom hela världen hit istället. Eller snarare de allra mest oönskade undermänniskorna från de allra värsta delarna av världen. De som varje frisk person aldrig vill ha något som helst att göra med i något som helst sammanhang någonsin, med ytterst få och försumbara undantag. Det är verkligen sinnesrubbat att någon kan tycka att det är en bra idé, om nu någon verkligen gör det. Redan vita människor är nog så irriterande och svåra att acceptera. Vi ska inte ens tala om de icke-vita som kommer hit annat än som turister eller tillfälliga besökare...

Ett etniskt homogent Sverige är (bevisligen) inte någon garanti för en utopi på något sätt. Däremot är det en absolut förutsättning för att överhuvudtaget bli uthärdligt, med möjligheten att bli riktigt bra eller t.o.m. en slags utopi. Detta borde säga sig självt redan innan man "testat mångkulturen", men nu, med facit i hand, framstår det som helt ofattbart hur någon fortfarande på allvar kan förespråka detta folkmord. För det är inget annat än ett illa förklätt folkmord. Jag önskar att folk skulle sluta underdriva och släta över detta faktum.

Jag tror verkligen inte att det handlar om "överdriven godhet", vilket är något som jag ofta hör som en smickrande bortförklaring. Jag är fast övertygad om att det är ren och skär feghet som ligger till grund för detta. Något som såväl fårskallarna som "vakna" tycks vara totalt omedvetna om annat än på något slags ytligt, skämtsamt plan. Detta är mycket anmärkningsvärt eftersom inget som någonsin ägde rum i landet kunde bli begripligt utan denna enkla och elementära kunskap. Man vågar inte säga emot, helt enkelt. Man gör vad som helst för att förtränga sanningen, mentalt rättfärdiga allt vansinne och slippa inse att man är en jävla mes som egentligen inte alls vill detta men som helt enkelt inte klarar av att säga ifrån. Jag vill hävda att denna insikt är kritisk för "nationellt sinnade" att förstå till fullo för att ha en chans att kunna komma någonstans, samt att det till obehagligt stor del gäller även "vakna" personer. "Nationellt sinnade" kör ofta med en slags spelad machostil som inte alls rimmar väl med vad de faktiskt gör i praktiken. Naturligtvis finns även hos oss något enstaka extremt undantag här och där, men du förstår den övergripande poängen.

Allt är idag enligt mig precis den raka motsatsen mot vad det borde vara. Jag har många gånger tänkt tanken att jag måste ha dött och kommit till helvetet eller något liknande. Det här är bara för dumt och sjukt. Det gör mig helt knäpp att tänka på. Det får mig att hata vita mer än de värsta antivita. Dagens vita, alltså. Men dagens vita kommer ju från gårdagens vita. Man kan verkligen undra hur detta kunde ske. Hur kan en ras vara så smart och driftig och göra så fantastiska saker för att sedan helt vända och gå med på detta mardrömslika, otrygga, fruktansvärda helvete? Judarna måste helt enkelt vara övernaturligt skickliga på sin sak. Eller så hade de bara tur i att det fanns en ras som hade just våra för dem gynnsamma egenskaper, som de kunde börja med för att uppnå sitt mörka slutmål om en enda extremt fördummad slavblandras som de ska härska över. Men det där spelar ingen större roll i praktiken. Det enda som verkligen räknas nu är att masspsykosen måste upphöra eller i alla fall drivas i rätt riktning. Att påstå att det är "hög tid" är årtusendets underdrift. Skämtens och planeringens tid borde för länge sedan vara förbi, för att ha övergått i handlingarnas epok. Borde. Inget tyder enligt mig på att detta skulle vara på gång. Tyvärr. Jag skulle ljuga om jag påstod något annat.

Att oförstående säga åt svenskarna att "slå tillbaka" är som att uppmana en mobbad sillmjölke i skolan att smocka till sin(a) mobbare en enda gång "så slutar de". Det kommer helt enkelt aldrig att hända. Det spelar ingen roll hur illa det blir. Inte bara de fysiska förutsättningarna saknas, utan även - framför allt - mentaliteten för att detta skulle vara möjligt. Eller för den delen att säga åt en blyg snubbe att "bara gå fram och snacka" med attraktiva honor och använda olika "knep" för att "lura" dem att bli attraherad av honom. Det funkar inte så, helt enkelt. Biologi är allting. Man föds absolut inte med samma förutsättningar. Det är ingen slump att jag t.ex. aldrig kom ens i närheten av att våga stöta på min gamla skolas version av Regina George, utan i själva verket knappt vågade se henne i ögonen eller ens besvara henne ordentligt de gånger hon faktiskt tilltalade mig. Hon var en utåtriktad, arisk alfahona tillika rikemansdotter med mycket intensiv blick som bildligt kunde döda - min exakta motsats i allt förutom rasen. Hon skulle bara ha skrattat, eller så hade det ändå fallit på andra faktorer som mitt anskrämliga yttre eller min totala frånvaro av social status. Det är egentligen meningslöst att i efterhand sitta och gräma sig över att man inte "tvingade sig själv" att göra olika saker - det nyss nämnda var för mig aldrig ett verkligt "val". Mentaliteten omöjliggjorde det i alla fall där och då. Det folk som rapar floskler som att "det enda man ångrar är det man inte gjorde" och "det värsta som kan hända är att du får ett nej" tycks glömma är att det är allt annat än behagligt att bli ratad av honor, eller för den delen att bli nedslagen för att man "äntligen stod upp för sig själv". Allt som inte sker naturligt blir bara konstlat skit ändå. Föga förvånande föredrog hon också starkt att hänga med invandrare då hon uppenbarligen inte såg oss vita killar som något annat än fjantiga småbarn, medan blattarna mycket bättre uppfyllde den mansroll som hon (och andra som henne) ansåg och anser vara attraktivt. Sorgligt men sant.

Det är rent nonsens att man skulle kunna "slå på och av" olika egenskaper. Därför blir jag väldigt irriterad när folk säger saker som att "svenskarna måste tuffa till sig" och dylikt. Nej. Det kommer inte att ske. De måste dels sluta med att aktivt utrota sig själva, men framför allt börja hålla ihop och samarbeta istället för att vara sjukligt individualistiska (samtidigt som de är precis som får, märkligt nog) och helt enkelt använda hjärnorna och driftigheten för att kompensera för det obefintliga modet, den i de flesta fallen mycket tveksamma fysiska förmågan och den totala bristen på makt/inflytande. Svenskar/vita måste på riktigt börjar fatta att människor absolut inte är identiska fast med "olika hudfärg", utan har fundamentalt olika egenskaper och biologisk programmering, och att detta är extremt sammankopplat med dess ras. Och ja: raser finns. Endast en gravt förståndshandikappad person kan på allvar förneka detta. Detta är nyckeln och själva grunden till att förstå allting som rör människor i den här världen. Inget kommer att bli begripligt utan denna pinsamt enkla och självklara fakta.

Värt att poängtera är att jag inte är någon fatalist som hävdar att man totalt saknar all form av "fri vilja" och att man per automatik från födseln är dömd till ett specifikt öde, och att det inte finns något som helst man kan göra åt detta. Det jag menar är att man helt enkelt har helt olika förutsättningar, inte bara beroende på biologi utan även omständigheterna, och att det är dömt att misslyckas att försöka vara något eller någon man inte är. T.ex. att skriva den här texten anser jag vara extremt jobbigt, och något jag väldigt gärna skulle sluppit, men jag gör det ändå. Jag skulle lika gärna kunna sitta och rulla tummarna istället, eller göra vad som helst som inte är besvärligt, ansträngande och tar en massa tid, men något gör att jag känner att jag måste publicera detta. Skit samma om ingen bryr sig. Från mitt perspektiv är det nödvändigt att göra det. Om jag aldrig gjorde saker som jag anser är jobbiga, tråkiga och frustrerande skulle jag aldrig få något alls gjort. Det betyder inte att jag gillar jobbet i sig, utan att jag vill åt slutresultatet.

En skrämmande tanke slår mig. Tänk om det aldrig fanns några "vikingar" så som de beskrivits? Hur kan någon tro sig veta hur det var? De kan ju för i helvete inte ens hålla reda på andra världskriget, som hände "nyss" jämfört med vikingatiden. Eller ens vad som sker just i detta nu. Tänk om våra förfäder inte heller var något annat än patetiska veklingar, och att historierna om de brutala och hemska vikingarna bara var den tidens lögnpropaganda (i stil med hur man troligen döpte ishelvetet "Grönland" som man gjorde för att locka folk dit), för att förhindra att andra folk reste dit och plundrade de hjälplösa nordborna som man ville ha för sig själva? Detta är inte en teori som jag har några belägg för, och inget jag försöker driva, men det skulle vara... logiskt. Om du som hänsynslös krigare hittar ett folk långt upp i norr som inte kan försvara sig och som du kan plundra och våldta fritt, varför säga ett ord om detta till andra? Det ligger ju i deras intresse att ljuga och säga att de var hemska och vildsinta och att det inte finns något där att hämta. Givetvis är det mycket mer troligt att våra förfäder var just modiga och av ett helt annat virke, och att vi bara degenererats med tiden, men vad vet historiker säkert? Inte ett dugg. De gissar i princip.

Jag är dock jävligt trött på det här. Att försöka övertyga folk om olika saker. Jag ser fiendens enorma utbud av tidskrifter och EXPO i tidningshyllan. Denna vidriga antivita hatpropaganda finns överallt, hur lättillgänglig som helst, medan allt vettigt sägs i obskyra sammanhang där knappt en jävel någonsin tar del av det. Jag har själv haft stora mängder artiklar och dylikt om allt möjligt viktigt planerat, men motivationen har totalt försvunnit i takt med att man verkligen insett hur folk fungerar på ett djupt plan. Folk i allmänhet vill inte veta av något annat än det som de sägs åt att tycka av den som för tillfället har störst makt. Åtminstone agerar de efter denna regel i praktiken, oavsett vad de tänker innerst inne. Att skaffa sig den makten är hopplöst, tröstlöst svårt. Jag ser verkligen inte hur detta någonsin ska kunna vända, ärligt talat. Det är inte "defeatism" eller "negativitet". Det är att se situationen för vad den verkligen är. Det här är en pissvärld, kort sagt. Det finns vackra saker och relativt bra människor, men de drunknar i en ocean av ren ondska. Jag sitter och hoppas på någon form av större naturkatastrof som inte ens den nya världsoordningen kan förutse och som helt omkullkastar deras planer och ordnar allt till vår fördel. Det är på den nivån något måste ske om folk inte plötsligt helt ändrar hela sin syn på livet genom någon form av - åter igen - övernaturligt/gudomligt mirakel.

Till min egen obeskrivliga besvikelse tvingas jag meddela att inte ens med helt vidöppet sinne (tolka det hur ni vill) har någon gud talat till mig. Ingen dånade röst från molnen som förkunnar: "Du skola leda ditt folk till seger!" Inga seanser med Oden eller Tor. Inga som helst tecken, stora eller små. Inga bokstavliga visioner eller ens hallucinationer att tala om. Ingen oemotståndlig känsla av att klättra upp på den lokala bergskullen mitt i natten och där genom någon form av magisk länk till förfäderna eller asagudarna ingjutas mod och insikt i hur jag rent praktiskt måste gå till vägas för att ordna allt. Ingenting sådant. Att därigenom dra slutsatsen att det inte finns någon gud vore dock ovetenskapligt. Det kan helt enkelt vara så att han/hon/den/det/de helt enkelt inte gillar mig, svenskar, vita eller människor överlag. Eller att "prövningen" inte är över ännu. Hur som helst vet jag inte vad som är värst: en gud som tillåter/orsakar mardrömssituationen vi har idag, eller ingen gud alls. Bägge scenarierna är minst sagt otrevliga att tänka sig.

Frågan är om det ens hade spelat någon roll om jag hade haft samma "talets gåva" som Hitler. Han hade i alla fall ett homogent och starkt folk att tala till, som inte hade fördummats, förslöats och hjärntvättats i många årtionden till att hata sig själva så till den milda grad att t.o.m. de allra mest "radikala" personerna i "rörelsen" tydligen skäms för sitt eget språk och aldrig vågar göra någonting annat än spamma sönder Sverige med flygblad, klistermärken, sprutmålningstexter och banderoller som utannonserar en adress till en digital "sajt" som existerar helt inom fiendens kontrollerade infrastruktur, vilken kan stängas ner på en halv sekund om de utvalda någon gång skulle känna att den utgjorde något som helst hot mot sina intressen. Detta gäller för övrigt även samtliga andra alternativkällor. Visst --- för att vara svenskar är de förstås radikala och extrema, men det säger ju verkligen ingenting idag.

Jag är bara en hob som vill ha lugn och ro. Inget rännande med härskarringar till Mordor och sådant obehagligt. Vad nu det ska översättas till i vår värld. Jag vill kort sagt inte ha något att göra med skiten. Bort. Stick. Låt mig slippa. Jag är ingen hjälte. Jag saknar det nödvändiga modet och viljan att hålla på med sådant. Ge fan i att tvinga mig att "göra något" genom att själva vara precis lika handlingsförlamade. Jag har ingen förmåga att få folk att lyssna, inga pengar, inga kontakter, inga relevanta specialförmågor värda ett jota, ingen förtrollad Mjölner som kan skjuta blixtar, ingen riktig platform att nå ut med budskap... ingenting, förutom en intensiv önskan att leva i en helt annan värld. Detta är inte min värld, helt enkelt. Det känns verkligen som om jag hamnat i fel tidslinje/dimension. Allt detta är bara... fel. Detta är Mörkervärlden, helt enkelt. Var i helvete finns Månpärlan? Varför kan jag inte låta bli att konstant tänka på detta och få ångest för att jag inte "gör något"? Och vad exakt är detta "något"? Jag har helt enkelt inte vad som krävs för att t.ex. starta upp "Radikalt Ariskt Motstånd" och försöka vaska fram folk som håller med om att SMR blivit en syjunta. Om de ens existerar. Blotta tanken på ett sådant företag gör mig helt matt. Det är det sista jag vill syssla med. Det är fullständigt orealistiskt. Det kommer inte att hända.

Det är bara att inse att jag varken är någon Adolf Hitler eller någon Steve Jobs (två av mina största idoler). Jag föddes visserligen med en mycket stark vilja och en hjärna full av idéer, men också helt utan förmågan att själv realisera mina drömmar eller att kunna entusiasmera andra att hjälpa mig förverkliga dem. Detta är en extremt frustrerande blandning egenskaper och känns bara som ett hån istället för någon form av "gåva". Det hade varit mycket mer behagligt att födas till en av alla dessa personer som förefaller vara helt likgiltiga inför allting och som nöjer sig med det skräp som råkar finns till buds, om man ändå inte fick några "superkrafter" för att kunna förändra något.

Finns det en gud så har jag ett och annat att säga till den jäveln, men han verkar vara minst lika feg som svennar, så man ser aldrig röken av honom.

• PM

@previous (A)
> arg

• PM

@464,961 (A)
Både Napoleon och Hitler försökte men misslyckades och nu försöker eurokraterna, av vilka många inte ens är valda, att ta över Europa via administration.
Man säger att man vill skapa ett “ Europas Förenade Stater” men gå inte på det. De har ingen tanke på att göra det till en demokrati - se bara på vad som hände med Grekland. Det handlar om dominans och tvång.

Nigel Farage, ordförande för United Kingdom Independence Party, menar att det kommer att bli mer som USSR än USA.
“Omständigheter leder oss att påskynda detta” sade Hollande i en debattartikel publicerad av Journal du Dimanche i söndags. "Vad som hotar oss är inte för mycket Europa, utan en brist på det.” ...
... Länder som önskar mer integration bör gå framåt och bildar en "avant-garde", sade Hollande.

Eurokraterna trycker på, Italien, Spanien och Portugal kan också krossas om de står i vägen.

• PM

@465,051 (C)
@previous (B)

Ytterligare radikala prestandaförbättringar samt irritation

Efter att ha spenderat en extremt intensiv och utmattande helg med att totalt göra om själva kärnan i RN-motorn, för att bli väldigt mycket mer effektiv, gick jag till slut och lade mig. När jag vaknar upp ser jag (som vanligt) en massa efterblivet svammel om "knallkorkar" (folk som använder det idiotordet borde kölhalas) och ännu en av dessa "roliga" videor där man tagit en scen från den judiska, antivita hatpropagandafilmen "Der Untergang" från 2004 och lagt på "roliga" undertexter. Jag behövde inte ens kolla på videon för att veta vad det rör sig om. Det slutade vara "roligt" för många år sedan.

Man kan verkligen fråga sig varför jag fortfarande lägger ner så mycket tid och energi på att förbättra RN när det publiceras sådan skit. Nivån skulle behöva höjas extremt mycket för de flesta av källorna för att ens hamna på en acceptabel sådan. Fy fan. Att ens "skämtsamt" jämföra den vidriga lilla förrädarråttan Åkesson med halvguden Hitler är ett jävla hån. Det äcklar mig. Jag kan inte ta folk som svamlar om "nazister" på allvar på något plan längre. De är så jävla dumma i huvudet att skinnet knottrar sig av obehag. Att "ni" fortfarande inte genomskådat denna uppenbara bluff och ser vad i helvete som hänt med hela Väst sedan andra världskriget... Helt otroligt. Jag tappar verkligen hoppet om mänskligheten.

I alla fall verkar operationen ha lyckats: tjänsterna är mycket snabbare nu efter det senaste ingreppet som pågick i oändligt långa och plågsamma timmar. Nu kommer ni naturligtvis att börja sprida ordet/länka på riktigt, för det enda som hindrade detta förut var ju såklart att tjänsten var seg. Jag ser fram emot den minst tiodubblade trafiken...

• PM

@465,059 (B)
@previous (A)

Illegible gibberish.

• PM

@466,100 (The Doctor !7MHPahvoGY)
@previous (Ghost Louie !uSk4BCgU1.)

"Fint" folk använder Riktiga Nyheter

• PM

@previous (A)

Being "nice" is bullshit.

• PM

@previous (Dr.Ghost LouiePhD !uSk4BCgU1.)

Korrigerad uträkningsmetodik avseende "ut-klick"-statistik gällande dagsrapporterna

Ni som läser dagsrapporterna (trots att den här tjänsten, liksom den nationella stiltjen i stort, står och stampar utan att växa det allra minsta) kanske undrat varför antalet ut-klick verkar så högt, inte minst med beaktande av det genomsnitt antal "klick" per artikel som inte tycks stämma överrens med hur många som i regel trycker på länkar. Jag har själv länge stört mig på detta men inte tagit itu med det förrän nu då det alltid finns en vansinnigt lång lista med saker att beta igenom.

Tidigare räknades alla ut-klick som genomförts under hela gårdagen efter midnatt. Om man tänker efter innebär dock detta att det även inkluderar klick på artiklar som är äldre, så länge själva följningen ägde rum inom det aktuella tidsspannet, vilket förvanskar genomsnittet om det ska gälla för enbart ut-klick under gårdagen för länkar som publicerades under den perioden, vilket man antagligen tänker sig är fallet även om det aldrig påståtts. Nu har jag ändrat så att den går efter den mer vettiga metoden, och kommer att gälla fr.o.m. nästa rapport.

• PM

@previous (A)

Fuck your reports, I'm a fucking ghost.

• PM

Uh-huh, yeah, uh-huh, right, uh-huh.

• PM

@467,695 (Dr.G Louie PhD. !uSk4BCgU1.)
@previous (F)

Ny funktion: "Socialtoppen"

Det var inte kul. Det var inte smärtfritt. Det tog en jävla tid och dränerade min sista energi. Men nu har Riktiga Nyheter en mekanism som tar reda på och visar hur många "delningar" som varje länk har på de enda två "sociala medierna" som räknas: Twitter och Facebook.

Informationen visas dels i själva "Dela"-länkarna i listen (om någon delat länken), dels mer utförligt vid "Dela"-sidorna, samt naturligtvis "Socialtoppen"-sidan som visar de färska länkarna i en topplista baserad på hur delade de är genom ovannämnda tjänster.

Observera att detta gäller GLOBALT och inte bara delningar gjorda via RN. Informationen som visas hämtas direkt från tjänsterna i fråga. För en artikels 24 första timmar sker detta maximalt en gång var femte minut. (Därefter blir det en gång i timmen och efter ytterligare några dagar bara en gång om dagen.)

Sådant här kan fortfarande hända när ni bidrar bra ekonomiskt, men ni kunde verkligen (för att uttrycka sig milt) "bli bättre på" att sprida ordet om RN i sig. Det är verkligen inget annat än patetiskt att fortfarande se 7XX-8XX användare om dagen efter så lång tid. Jag vägrar tro på att det skulle vara en sådan liten skara som är intresserade av den här typen av tjänst, även i hopplösa Sverige. Twitter-satsningen tycks tyvärr inte ha resulterat i någon som helst ökning.

Uppdatering: Om ni undrar varför det står att den här länken har delats två gånger via Twitter så beror det på att Twitter struntar i allt efter #-tecknet i adresser, och det är det som skiljer varje RN-inlägg från andra, eftersom de alla visas på "Aktuellt"-sidan. Därför kan det vara ett par delningar av tidigare inlägg. Ska arbeta runt det imorgon eller något. Fixat.

• PM

@previous (The Reptilian )

Den fasansfulla insikten om att loppet med all sannolikhet är kört.

Varför ska jag nu skriva ännu en sådan här "negativ" och "defeatistisk" text, nu när det går sååå bra? Nu när de gamla nyhetsdrakarna skälver av fasa inför de starka alternativsajterna? Nu när SD går framåt med stormsteg? Nu när vi har "vind i seglen"? Jo, därför att jag på allvar anser att allt det där är rent skitsnack och teater. Jag är uppriktigt livrädd inför framtiden och mår både fysiskt och psykiskt otroligt dåligt av samtiden. Den dygnet-runt-stress jag upplever av att hjälplöst befinna mig mitt i ett folkmord som ingen ens vill erkänna pågår gör att jag känner mig som fängslad i en av de mer bisarra episoderna av The Twilight Zone. Jag önskar att folk skulle lyssna på det jag har att säga, för det handlar verkligen inte om att vi ska "lägga oss ner och dö", utan tvärtom att jag anser att vi redan lagt oss ner för att dö och att något måste göras åt saken.

Hur ska man kunna stoppa något som man inte ens erkänner pågår? Hur ska man kunna finna en lösning på svenskarnas problem utan att förstå hur svenskarna fungerar?

Det sista verkliga hoppet har nu definitivt lämnat mig. Kvar återstår endast det oändligt osannolika, i stil med ett gudomligt ingripande. Vad jag empiriskt erfarit med mina egna sinnen under lång tid, och som på senaste tiden spårat ur fullständigt, säger tvärt emot den extremt överdrivet optimistiska världsbild som såväl folkmordsmedia som alternativmedia (inklusive de allra mest upplysta och "extrema" grupperna, vilket i princip begränsar sig till Nordfront, Nationell.nu och Motgift) förmedlar. Att man envist väljer att använda fiendens nyspråk istället för att tala klarspråk - "folkutbytet"? Skämtar ni? Är ni verkligen så rädda för att framstå som "oseriösa"? - spär bara på mina cyniska teorier om att de visst insett situationens allvar, men medvetet håller skenet uppe för att kunna "sälja hopp" åt ett verkligt utdöende och sedan länge förlorat folk.

Det som fortfarande kallas Sverige är inte längre svenskarnas land. Endast en blind och döv, en idiot eller någon som förlorat kontakten med verkligheten skulle påstå något så korkat år 2015 i denna mörka dystopi; detta inferno av oljud och vansinne. Precis överallt, även i de lyxiga och tidigare helariska villakvarteren, bor det numera antingen rena blattefamiljer eller rasblandade par. Ni kan sätta upp hur många klistermärken ni vill och anordna kafferep tills vetelängderna står er upp i halsen utan att det har den allra minsta effekt i praktiken. Nationellt sinnade är nästan lika hjärntvättade som den stora massan av fårskallar, fast på ett annat, men minst lika skrämmande vis. Man saknar i stort sett helt förmågan att samarbeta och insikten om att svenskar/vita idag är fega (oavsett hur det sett ut historiskt) och därför måste hålla ihop för att ens ha en teoretisk chans. Men detta görs inte för fem öre. Man sitter i sina små sekter och låtsas som om man gör skillnad, bakar en hel hönsfarm av en fjäder vid minsta lilla framgång samtidigt som man tycks ignorera de horder av nya rasfrämlingar som myllrat in i landet och in i varenda liten by under den tiden det tog att värva en enda ny, halvhjärtad svenne till sitt kotteri. Man tycks ha minneskapaciteten av en guldfisk och leva i illusionen av att varje dag återställs till 1995 års situation. Det är bara det att folkmordet rasat och accelererat oupphörligen i 20 år sedan dess och på den senaste tiden tagit alltmer groteska former. (Det vi gör nu vore för övrigt en skandal av passivitet även år 1995. Ofta känns det snarare som om man fortfarande inbillar sig ett 1950-tal med decennier av tid på sig att "gå den långa vägen".)

Jag besitter till min stora sorg och skam varken modet eller förmågorna hos en hjälte, och tyvärr är jag inte något unikum i detta avseende. Däremot har jag i alla fall insikten om detta. Nej, det handlar inte om "dåligt självförtroende" eller någon annan dum bortförklaring. Försök inse faktum. Det kommer aldrig att bli "rätt tillfälle" för dessa hopplösa degskallar som hänger på digitala kommentarsfält inom fiendens nät eller ringer in till Motgift för att parodiskt skrattretande säga åt andra vad de ska göra medan de själva inte rör ett finger, som den där arga gubben häromdagen som hela tiden talade om vad "ni" måste göra, fast han själv naturligtvis inte kommit sig för att göra ett förbannat dugg. Det kändes som en väl inövad sketch.

Vi är helt enkelt (i det stora hela) ett gäng korkade fegisar som låtit främmande, osympatiska, vidriga folk och krafter ta över vårt land och vår kontinent, och behandla oss som skit för att vi aldrig vågar säga ifrån mot andra raser. Det är verkligen i grunden så enkelt. Jag är helt övertygad om att denna enkla sanning är nyckeln till lösningen och vet att du som läser detta håller med på något plan, även om du är för stolt för att erkänna det ens för dig själv. Jag kanske kan göra det lite lättare: just du kanske är ett undantag. Jag och de flesta andra svenskar/vita är fega, men du och några få till är modiga. Fungerar det bättre för dig? Ytterst få av oss vill begå "kollektivt självmord" --- det ser bara ut så på ytan. Detta och mycket annat konstigt beteende hos svenskarna anser jag vara en följd av just fegheten. Denna pinsamma och högst oönskade slutsats går tyvärr inte att förklara bort eller komma runt för någon som går in i grubblerierna med ett verkligt öppet sinne. Tro inte att jag utgick från denna "dumma stereotyp" när jag på allvar började filosofera om huvudorsaken till svenskarnas och vitas beteende och nuvarande situation. Det tog mig väldigt lång tid att komma fram till det här och det gjordes varken villigt eller med slutsatsen som förutbestämt mål.

Problemet är att även "nationella" lever i en låtsasvärld där de inbillar sig att svenskarna är något de inte är, "egentligen". Även om några enstaka individer och undantagsfall kan sägas vara relativt orädda spelar det ändå ingen roll om de inte har folk med sig. Även om jag vore världens mest orädda svenne skulle jag inte kunna rädda oss ensam, eller med ett fåtal krigare. Inte när det har fått gå så här långt. Fienden har totalt infiltrerat oss. Jag är ledsen om detta sårar någons känslor, men det måste helt enkelt sägas, och ingen annan gör det ju, varför lotten faller på mig. Endast med denna förståelse finns kanske en teoretisk chans att ta oss ur denna till synes hopplösa situation. Endast om svenskarna börjar hålla ihop och samarbeta på riktigt kan vi potentiellt övervinna detta enorma handikapp som vår feghet inför andra raser innebär i den vansinniga situation vi befinner oss i.

Så snälla. Släpp er tjurskalliga "stolthet" och era ständiga "avståndstaganden". Lägg ner den spelade, töntiga låtsasmachostilen. Jag menar naturligtvis inte att ni ska "fjolla till er" medvetet, men det blir bara tragiskt när Motståndsrörelsen snackar om att "kampen går vidare" och folk skriver "HELL SEGER!" i kommentarerna till en notis om att man delat ut några flygblad. Eller när SD-personer svamlar om att man ska "slåss till sista blodsdroppen" och då menar att man med bestämd min ska stoppa en lapp i en låda vart fjärde år. Eller när Nordisk Ungdom kastar lite ägg på ett stycke asfalt och folk därefter blir chockerade över att de kunde utföra en sådan "extrem handling". Jag vet verkligen inte vart jag ska ta vägen längre; det är så dumt och obegripligt att jag undrar om jag på riktigt håller på att bli galen. Inse att Sverige inte är fullt av biffiga, stenhårt övertygade Södermannar som är redo att dela ut torpare till höger och vänster och bunta ihop blattarna på hög, utan metrosexuella, feminiserade, minifjanthundrastande manstanter som i stort sett glömt bort sin svenska. Det är så otroligt verklighetsfrånvänt att sitta och tro att dagens svenskar plötsligt ska förvandlas till de vikingar de en gång kanske (eller kanske inte) var.

Försök tänka utanför varje liten grupp och föreställ er vad som skulle kunna göras med verklig enighet. Inte drygt och genomskinligt "ni är alla välkomna att ansluta er till SMR"-skitsnack, utan faktisk enighet. Att faktiskt hjälpa varandra och sluta "kriga" internt. Om det nu är att rädda svenskarna som är ert mål, d.v.s., vilket man ofta får anledning att starkt ifrågasätta. Det viktiga kanske är den interna grupperingen och sedan kan alla andra dra åt helvete? Om så verkligen är fallet förtjänar vi det som nu sker. Ett så splittrat och obotligt hjärndött folk kan lika gärna få bli inkräktarnas bokstavliga slavar.

Jag hyser inga illusioner om att detta med verkligt samarbete kommer att ske - jag själv står i princip inte ut med någon av er - men det är i alla fall oändligt mycket mer sannolikt än att svenskarna kommer att magiskt "tuffa till sig" och individuellt börja slå tillbaka nu när vi redan i allt väsentligt är en minoritet. Jag tror som tidigare nämnts inte en sekund på fiendens statistik --- det jag ser under mina utomhusstudier är idel icke-vita. Överallt. Jag önskar att det vore en överdrift. Jag hoppas både för min egen och er skull att jag bara är en mycket sjuk person som är inne i någon form av djup psykos vilken manifesterar sig i extremt verklighetstrogna och konstanta audiovisuella hallucinationer, men inget tyder på det förutom att jag tycks vara ensam om att på något sätt uttrycka dessa tankar. Jag har då i alla fall aldrig hört eller sett någon annan som gjort det någonstans.

Jag inser att det är väldigt abstrakt att snacka om "samarbete". Ärligt talat vet jag inte exakt vad jag själv menar i praktiken. Jag vet bara att det inte kan fortsätta så här. De "vakna" måste vakna en gång till. Jag pratar inte om att omedelbart ta till vapen, men för i helvete... visa några tecken på att ni ser verkligheten för vad den är? Sluta låtsas som att vi är så starka och många när man knappt ser skymten av vita personer ute i samhället längre? Sluta skämta bort allting och nöja er med den allra minsta framgång? Sluta tro att ni kan skapa en förändring genom att blunda och ersätta verkligheten med er egen fantasi? Jag blir så trött av att se dessa konstanta rubriker som vittnar om att vi har helt olika verklighetsuppfattningar.

Vad säger du? Kanske, kanske är jag inte bara någon typ av förvirrad galning som svamlar ihop en text då och då? Kanske ligger det något i det jag försöker förmedla? Det enda jag vet helt säkert är att jag menar fullt allvar. Jag är både skräckslagen och äcklad ända in i själen.

• PM

no1cars.

• PM

@469,634 (A)

> Den fasansfulla insikten om att loppet med all sannolikhet är kört.
>
> Varför ska jag nu skriva ännu en sådan här "negativ" och "defeatistisk" text, nu när det går sååå bra? Nu när de gamla nyhetsdrakarna skälver av fasa inför de starka alternativsajterna? Nu när SD går framåt med stormsteg? Nu när vi har "vind i seglen"? Jo, därför att jag på allvar anser att allt det där är rent skitsnack och teater. Jag är uppriktigt livrädd inför framtiden och mår både fysiskt och psykiskt otroligt dåligt av samtiden. Den dygnet-runt-stress jag upplever av att hjälplöst befinna mig mitt i ett folkmord som ingen ens vill erkänna pågår gör att jag känner mig som fängslad i en av de mer bisarra episoderna av The Twilight Zone. Jag önskar att folk skulle lyssna på det jag har att säga, för det handlar verkligen inte om att vi ska "lägga oss ner och dö", utan tvärtom att jag anser att vi redan lagt oss ner för att dö och att något måste göras åt saken.
>
> Hur ska man kunna stoppa något som man inte ens erkänner pågår? Hur ska man kunna finna en lösning på svenskarnas problem utan att förstå hur svenskarna fungerar?
>
> Det sista verkliga hoppet har nu definitivt lämnat mig. Kvar återstår endast det oändligt osannolika, i stil med ett gudomligt ingripande. Vad jag empiriskt erfarit med mina egna sinnen under lång tid, och som på senaste tiden spårat ur fullständigt, säger tvärt emot den extremt överdrivet optimistiska världsbild som såväl folkmordsmedia som alternativmedia (inklusive de allra mest upplysta och "extrema" grupperna, vilket i princip begränsar sig till Nordfront, Nationell.nu och Motgift) förmedlar. Att man envist väljer att använda fiendens nyspråk istället för att tala klarspråk - "folkutbytet"? Skämtar ni? Är ni verkligen så rädda för att framstå som "oseriösa"? - spär bara på mina cyniska teorier om att de visst insett situationens allvar, men medvetet håller skenet uppe för att kunna "sälja hopp" åt ett verkligt utdöende och sedan länge förlorat folk.
>
> Det som fortfarande kallas Sverige är inte längre svenskarnas land. Endast en blind och döv, en idiot eller någon som förlorat kontakten med verkligheten skulle påstå något så korkat år 2015 i denna mörka dystopi; detta inferno av oljud och vansinne. Precis överallt, även i de lyxiga och tidigare helariska villakvarteren, bor det numera antingen rena blattefamiljer eller rasblandade par. Ni kan sätta upp hur många klistermärken ni vill och anordna kafferep tills vetelängderna står er upp i halsen utan att det har den allra minsta effekt i praktiken. Nationellt sinnade är nästan lika hjärntvättade som den stora massan av fårskallar, fast på ett annat, men minst lika skrämmande vis. Man saknar i stort sett helt förmågan att samarbeta och insikten om att svenskar/vita idag är fega (oavsett hur det sett ut historiskt) och därför måste hålla ihop för att ens ha en teoretisk chans. Men detta görs inte för fem öre. Man sitter i sina små sekter och låtsas som om man gör skillnad, bakar en hel hönsfarm av en fjäder vid minsta lilla framgång samtidigt som man tycks ignorera de horder av nya rasfrämlingar som myllrat in i landet och in i varenda liten by under den tiden det tog att värva en enda ny, halvhjärtad svenne till sitt kotteri. Man tycks ha minneskapaciteten av en guldfisk och leva i illusionen av att varje dag återställs till 1995 års situation. Det är bara det att folkmordet rasat och accelererat oupphörligen i 20 år sedan dess och på den senaste tiden tagit alltmer groteska former. (Det vi gör nu vore för övrigt en skandal av passivitet även år 1995. Ofta känns det snarare som om man fortfarande inbillar sig ett 1950-tal med decennier av tid på sig att "gå den långa vägen".)
>
> Jag besitter till min stora sorg och skam varken modet eller förmågorna hos en hjälte, och tyvärr är jag inte något unikum i detta avseende. Däremot har jag i alla fall insikten om detta. Nej, det handlar inte om "dåligt självförtroende" eller någon annan dum bortförklaring. Försök inse faktum. Det kommer aldrig att bli "rätt tillfälle" för dessa hopplösa degskallar som hänger på digitala kommentarsfält inom fiendens nät eller ringer in till Motgift för att parodiskt skrattretande säga åt andra vad de ska göra medan de själva inte rör ett finger, som den där arga gubben häromdagen som hela tiden talade om vad "ni" måste göra, fast han själv naturligtvis inte kommit sig för att göra ett förbannat dugg. Det kändes som en väl inövad sketch.
>
> Vi är helt enkelt (i det stora hela) ett gäng korkade fegisar som låtit främmande, osympatiska, vidriga folk och krafter ta över vårt land och vår kontinent, och behandla oss som skit för att vi aldrig vågar säga ifrån mot andra raser. Det är verkligen i grunden så enkelt. Jag är helt övertygad om att denna enkla sanning är nyckeln till lösningen och vet att du som läser detta håller med på något plan, även om du är för stolt för att erkänna det ens för dig själv. Jag kanske kan göra det lite lättare: just du kanske är ett undantag. Jag och de flesta andra svenskar/vita är fega, men du och några få till är modiga. Fungerar det bättre för dig? Ytterst få av oss vill begå "kollektivt självmord" --- det ser bara ut så på ytan. Detta och mycket annat konstigt beteende hos svenskarna anser jag vara en följd av just fegheten. Denna pinsamma och högst oönskade slutsats går tyvärr inte att förklara bort eller komma runt för någon som går in i grubblerierna med ett verkligt öppet sinne. Tro inte att jag utgick från denna "dumma stereotyp" när jag på allvar började filosofera om huvudorsaken till svenskarnas och vitas beteende och nuvarande situation. Det tog mig väldigt lång tid att komma fram till det här och det gjordes varken villigt eller med slutsatsen som förutbestämt mål.
>
> Problemet är att även "nationella" lever i en låtsasvärld där de inbillar sig att svenskarna är något de inte är, "egentligen". Även om några enstaka individer och undantagsfall kan sägas vara relativt orädda spelar det ändå ingen roll om de inte har folk med sig. Även om jag vore världens mest orädda svenne skulle jag inte kunna rädda oss ensam, eller med ett fåtal krigare. Inte när det har fått gå så här långt. Fienden har totalt infiltrerat oss. Jag är ledsen om detta sårar någons känslor, men det måste helt enkelt sägas, och ingen annan gör det ju, varför lotten faller på mig. Endast med denna förståelse finns kanske en teoretisk chans att ta oss ur denna till synes hopplösa situation. Endast om svenskarna börjar hålla ihop och samarbeta på riktigt kan vi potentiellt övervinna detta enorma handikapp som vår feghet inför andra raser innebär i den vansinniga situation vi befinner oss i.
>
> Så snälla. Släpp er tjurskalliga "stolthet" och era ständiga "avståndstaganden". Lägg ner den spelade, töntiga låtsasmachostilen. Jag menar naturligtvis inte att ni ska "fjolla till er" medvetet, men det blir bara tragiskt när Motståndsrörelsen snackar om att "kampen går vidare" och folk skriver "HELL SEGER!" i kommentarerna till en notis om att man delat ut några flygblad. Eller när SD-personer svamlar om att man ska "slåss till sista blodsdroppen" och då menar att man med bestämd min ska stoppa en lapp i en låda vart fjärde år. Eller när Nordisk Ungdom kastar lite ägg på ett stycke asfalt och folk därefter blir chockerade över att de kunde utföra en sådan "extrem handling". Jag vet verkligen inte vart jag ska ta vägen längre; det är så dumt och obegripligt att jag undrar om jag på riktigt håller på att bli galen. Inse att Sverige inte är fullt av biffiga, stenhårt övertygade Södermannar som är redo att dela ut torpare till höger och vänster och bunta ihop blattarna på hög, utan metrosexuella, feminiserade, minifjanthundrastande manstanter som i stort sett glömt bort sin svenska. Det är så otroligt verklighetsfrånvänt att sitta och tro att dagens svenskar plötsligt ska förvandlas till de vikingar de en gång kanske (eller kanske inte) var.
>
> Försök tänka utanför varje liten grupp och föreställ er vad som skulle kunna göras med verklig enighet. Inte drygt och genomskinligt "ni är alla välkomna att ansluta er till SMR"-skitsnack, utan faktisk enighet. Att faktiskt hjälpa varandra och sluta "kriga" internt. Om det nu är att rädda svenskarna som är ert mål, d.v.s., vilket man ofta får anledning att starkt ifrågasätta. Det viktiga kanske är den interna grupperingen och sedan kan alla andra dra åt helvete? Om så verkligen är fallet förtjänar vi det som nu sker. Ett så splittrat och obotligt hjärndött folk kan lika gärna få bli inkräktarnas bokstavliga slavar.
>
> Jag hyser inga illusioner om att detta med verkligt samarbete kommer att ske - jag själv står i princip inte ut med någon av er - men det är i alla fall oändligt mycket mer sannolikt än att svenskarna kommer att magiskt "tuffa till sig" och individuellt börja slå tillbaka nu när vi redan i allt väsentligt är en minoritet. Jag tror som tidigare nämnts inte en sekund på fiendens statistik --- det jag ser under mina utomhusstudier är idel icke-vita. Överallt. Jag önskar att det vore en överdrift. Jag hoppas både för min egen och er skull att jag bara är en mycket sjuk person som är inne i någon form av djup psykos vilken manifesterar sig i extremt verklighetstrogna och konstanta audiovisuella hallucinationer, men inget tyder på det förutom att jag tycks vara ensam om att på något sätt uttrycka dessa tankar. Jag har då i alla fall aldrig hört eller sett någon annan som gjort det någonstans.
>
> Jag inser att det är väldigt abstrakt att snacka om "samarbete". Ärligt talat vet jag inte exakt vad jag själv menar i praktiken. Jag vet bara att det inte kan fortsätta så här. De "vakna" måste vakna en gång till. Jag pratar inte om att omedelbart ta till vapen, men för i helvete... visa några tecken på att ni ser verkligheten för vad den är? Sluta låtsas som att vi är så starka och många när man knappt ser skymten av vita personer ute i samhället längre? Sluta skämta bort allting och nöja er med den allra minsta framgång? Sluta tro att ni kan skapa en förändring genom att blunda och ersätta verkligheten med er egen fantasi? Jag blir så trött av att se dessa konstanta rubriker som vittnar om att vi har helt olika verklighetsuppfattningar.
>
> Vad säger du? Kanske, kanske är jag inte bara någon typ av förvirrad galning som svamlar ihop en text då och då? Kanske ligger det något i det jag försöker förmedla? Det enda jag vet helt säkert är att jag menar fullt allvar. Jag är både skräckslagen och äcklad ända in i själen.

tl;dr

• PM

@469,638 (Dr.G Louie Ph.D !uSk4BCgU1.)
@previous (The Doctor !7MHPahvoGY)

Vidriga niggerungar samt zigenaranekdot #2.

Jag hade från fönstret bevittnat och mer än övertydligt hört hur flera flockar av äckliga blatteungar högljutt dragit fram medan de slogs med varandra. Denna mardrömsdystopi är verkligen livsfarlig för oss vita. Om vi gör det allra minsta motstånd kan psykopaterna tvinga in oss i en bur och slippa oss samtidigt som vi får ett dubbelt helvete instängda med blattar, och om vi inte gör något blir det bara värre och värre terror från dessa undermänniskor som inte har det allra minsta att göra här och som omedelbart måste antingen utvisas eller "oskadliggöras på annat sätt" --- ett faktum som inte går att upprepa för många gånger. Fick jag möjligheten skulle jag utan att tveka en nanosekund slänga mig på en stor röd knapp som magiskt utplånar alla icke-vita som befinner sig i Väst. De har "overstayat sitt welcome", för att uttrycka sig både hippt och milt.

På väg till cykeln går jag förbi två små negerungar som sparkar runt en platt burk samtidigt som de tjattrar som apor med varandra. Helt öppet och lite stolt, men ändå alldagligt, nämner den ene för den andre att den "sprejat silversprej på en bil". Endast genom att maximalt utnyttja min fulla viljestyrka lyckas jag mota tillbaka den naturliga instinkten att vråla: "DÖ, ERA SATANS AS!!" och hugga ihjäl dem på stubben, vilket hade varit den enda moraliskt korrekta åtgärden och vad jag antar att en viking skulle gjort om denne plötsligt fann sig i vår tid och fick syn på rasfrämlingar på sin mark som för liv och skryter om att de förstört värdfolkets egendom.

Vid affären såg jag samma gamla - eller är det olika? De ser identiska ut... - zigenska sitta där, lika säkert som att solen går upp, i vanlig ordning trakasserande varenda gäst. Så även mig, händelsen för några dagar sedan till trots. Jag stannade än en gång upp, bet ihop blicken, gjorde en rörelse som om jag skulle sparka henne, men hejdade mig innan och föll tillbaka i ursprungsläget. Hon tycktes mest road av denna uppvisning och skrattade till, som vore det menat som ett skämt. Trots det verkade hon åter tyst så länge jag fanns i området efter att ha kommit tillbaka ut.

Det är bra att man knappt klarar att sätta sig i respekt hos en ensam zigenarkärring. Nu återstår bara hundratusentals extremt aggressiva, vältränade hanblattar beväpnade med skjutvapen som dessutom håller ihop och blir tusentals fler varje dag. Helt overkligt.

Det absolut sista jag vill syssla med är att springa runt som någon jävla Rambo och ha ihjäl en massa folk som aldrig skulle ha kommit hit om vi hade haft något som ens kan liknas vid ledare istället för psykiskt sjuka och onda avskum som på fullaste allvar genast måste interneras/arkebuseras. Jag vill verkligen understryka att jag inte lockas på något plan av en snar framtid av verklig överlevnad --- jag kan för i helvete knappt klara mig redan nu!

Jag har verkligen 0% sympati kvar för både förrädarna, inkräktarna och "de som är ytterst ansvariga" (gissa vilka), som alla tre grusat alla chanser till en mysig och icke folkmordspräglad tillvaro för mig och de flesta vita. Måtte ett obotligt och dödligt virus som enbart drabbar icke-vita skölja över hela västerlandet. Det är nog det sista kortet som Gud (om någon sådan existerar) kan dra ur rockärmen nu. En verklig deus ex machina.

Till alla som svamlar om "hudfärg".

Gång på gång läser och hör jag folk inom alternativmedia (med tragiskt få undantag) nämna "hudfärg" när de helt uppenbart menar "ras". Detta stör mig otroligt mycket eftersom det är så obeskrivligt dumt.

"Han valde ut personer baserat på deras hudfärg!"

"Oavsett hudfärg..."

"Hade han fel hudfärg?"

O.s.v. i det oändliga...

Vadå "hudfärg"? Varför snackar ni om hudfärg? Ni kan omöjligt tro att en neger är en vit person, förutom att dennes hudfärg är mörkare. Ni kan omöjligt tro att en asiat är en neger, bara med annorlunda hudfärg. Det finns helt enkelt ingen möjlighet att ni tror detta på riktigt, eftersom de olika distinkta raserna har så många fysiska skillnader förutom hudfärgen, som man omedelbart lägger märke till om man inte bokstavligen är blind. Det kanske är svaret? Ni är blinda? Fast då borde ni inte kunna se hudfärgen heller... så den teorin faller platt.

Anser ni att en svensk tillfälligt skiftar ras efter en solsemester, då denne kommer tillbaka till Sverige med mörkare hy? De blir alltså tillfälligt negrer p.g.a. att deras hudfärg skiftat nyans? Eller nej. Just det. Ni förnekar ju raser. Ni menar förstås att svensken blir en "tillfällig afrikan", för ni förnekar inte att det finns kontinenter? Tycker ni på allvar att en albinoneger ens liknar en vit människa? Naturligtvis anser/tycker ni inte detta - det vore helt sinnesrubbat - så varför fortsätta snacka om "hudfärg"?

Det enda vettiga svaret jag kan komma fram till är en mental blockering inför ordet "ras", vilket får er att framstå som idioter när ni använder vad ni fått för er är en synonym eller ett substitut, men som istället endast uppvisar en djup okunskap om grundläggande koncept i den här världen och gör det omöjligt att ta något annat ni uttrycker på allvar.

För om ni, som bevisat, inte bryr er det allra minsta om ords betydelse, varför ska jag ta något ni säger på allvar? Hur vet jag att ni menar "plånbok" när ni skriver/säger "plånbok"? Ni kanske i själva verket menar "fiskmås". Ska jag sitta och gissa vad ni egentligen vill ha sagt, och bete mig som om ni hade sagt det? Och hur vet jag att ni förstår något av det jag säger när ni tycks definiera om slumpmässiga ord för er själva? Finns det någon typ av standardiserad ordbok för denna typ av nyspråk? Ni kanske kan gå runt med en papperslapp där ni skrivit ner alla kodord som ni använder istället för de riktiga orden, så jag vet hur man översätter från ert nonsensspråk till svenska?

Faktum är att det vore bättre om ni använde ett helt nytt ord istället för att förvanska och försöka definiera om ett existerande. T.ex. kunde ni istället för "ras" säga "bjubb-bjubb-goga-moga-plu-plu", så si slipper använda det förbjudna, hemska, korrekta ordet. Ni skulle naturligtvis bli tvungna att förklara det gång på gång, och det skulle låta dumt, men ni slipper i alla fall använda "ras", inför vilket ni har en stenhård mental blockering efter ett liv av konstant hjärntvätt.

Och ändå framstår ofta även den mest korkade alternativbloggen som mycket mer intelligent och sammanhängande än hela folkmordsmedia... Det säger något om vilka fullständiga rådårar som är anställda av fienden. Detta ursäktar dock inte att idiotin fortsätter frodas hos vad som ska föreställa de goda.

• PM

http://translate.google.com/translate?hl=en&sl=auto&tl=en&u=https%3A%2F%2Fwww.tinychan.org%2Ftopic%2F42436

Does excellent job of translating this but Y Y Y? did I bother

• PM

@480,138 (A)

> Vidriga niggerungar samt zigenaranekdot #2.
>
> Jag hade från fönstret bevittnat och mer än övertydligt hört hur flera flockar av äckliga blatteungar högljutt dragit fram medan de slogs med varandra. Denna mardrömsdystopi är verkligen livsfarlig för oss vita. Om vi gör det allra minsta motstånd kan psykopaterna tvinga in oss i en bur och slippa oss samtidigt som vi får ett dubbelt helvete instängda med blattar, och om vi inte gör något blir det bara värre och värre terror från dessa undermänniskor som inte har det allra minsta att göra här och som omedelbart måste antingen utvisas eller "oskadliggöras på annat sätt" --- ett faktum som inte går att upprepa för många gånger. Fick jag möjligheten skulle jag utan att tveka en nanosekund slänga mig på en stor röd knapp som magiskt utplånar alla icke-vita som befinner sig i Väst. De har "overstayat sitt welcome", för att uttrycka sig både hippt och milt.
>
> På väg till cykeln går jag förbi två små negerungar som sparkar runt en platt burk samtidigt som de tjattrar som apor med varandra. Helt öppet och lite stolt, men ändå alldagligt, nämner den ene för den andre att den "sprejat silversprej på en bil". Endast genom att maximalt utnyttja min fulla viljestyrka lyckas jag mota tillbaka den naturliga instinkten att vråla: "DÖ, ERA SATANS AS!!" och hugga ihjäl dem på stubben, vilket hade varit den enda moraliskt korrekta åtgärden och vad jag antar att en viking skulle gjort om denne plötsligt fann sig i vår tid och fick syn på rasfrämlingar på sin mark som för liv och skryter om att de förstört värdfolkets egendom.
>
> Vid affären såg jag samma gamla - eller är det olika? De ser identiska ut... - zigenska sitta där, lika säkert som att solen går upp, i vanlig ordning trakasserande varenda gäst. Så även mig, händelsen för några dagar sedan till trots. Jag stannade än en gång upp, bet ihop blicken, gjorde en rörelse som om jag skulle sparka henne, men hejdade mig innan och föll tillbaka i ursprungsläget. Hon tycktes mest road av denna uppvisning och skrattade till, som vore det menat som ett skämt. Trots det verkade hon åter tyst så länge jag fanns i området efter att ha kommit tillbaka ut.
>
> Det är bra att man knappt klarar att sätta sig i respekt hos en ensam zigenarkärring. Nu återstår bara hundratusentals extremt aggressiva, vältränade hanblattar beväpnade med skjutvapen som dessutom håller ihop och blir tusentals fler varje dag. Helt overkligt.
>
> Det absolut sista jag vill syssla med är att springa runt som någon jävla Rambo och ha ihjäl en massa folk som aldrig skulle ha kommit hit om vi hade haft något som ens kan liknas vid ledare istället för psykiskt sjuka och onda avskum som på fullaste allvar genast måste interneras/arkebuseras. Jag vill verkligen understryka att jag inte lockas på något plan av en snar framtid av verklig överlevnad --- jag kan för i helvete knappt klara mig redan nu!
>
> Jag har verkligen 0% sympati kvar för både förrädarna, inkräktarna och "de som är ytterst ansvariga" (gissa vilka), som alla tre grusat alla chanser till en mysig och icke folkmordspräglad tillvaro för mig och de flesta vita. Måtte ett obotligt och dödligt virus som enbart drabbar icke-vita skölja över hela västerlandet. Det är nog det sista kortet som Gud (om någon sådan existerar) kan dra ur rockärmen nu. En verklig deus ex machina.
>
> Till alla som svamlar om "hudfärg".
>
> Gång på gång läser och hör jag folk inom alternativmedia (med tragiskt få undantag) nämna "hudfärg" när de helt uppenbart menar "ras". Detta stör mig otroligt mycket eftersom det är så obeskrivligt dumt.
>
> "Han valde ut personer baserat på deras hudfärg!"
>
> "Oavsett hudfärg..."
>
> "Hade han fel hudfärg?"
>
> O.s.v. i det oändliga...
>
> Vadå "hudfärg"? Varför snackar ni om hudfärg? Ni kan omöjligt tro att en neger är en vit person, förutom att dennes hudfärg är mörkare. Ni kan omöjligt tro att en asiat är en neger, bara med annorlunda hudfärg. Det finns helt enkelt ingen möjlighet att ni tror detta på riktigt, eftersom de olika distinkta raserna har så många fysiska skillnader förutom hudfärgen, som man omedelbart lägger märke till om man inte bokstavligen är blind. Det kanske är svaret? Ni är blinda? Fast då borde ni inte kunna se hudfärgen heller... så den teorin faller platt.
>
> Anser ni att en svensk tillfälligt skiftar ras efter en solsemester, då denne kommer tillbaka till Sverige med mörkare hy? De blir alltså tillfälligt negrer p.g.a. att deras hudfärg skiftat nyans? Eller nej. Just det. Ni förnekar ju raser. Ni menar förstås att svensken blir en "tillfällig afrikan", för ni förnekar inte att det finns kontinenter? Tycker ni på allvar att en albinoneger ens liknar en vit människa? Naturligtvis anser/tycker ni inte detta - det vore helt sinnesrubbat - så varför fortsätta snacka om "hudfärg"?
>
> Det enda vettiga svaret jag kan komma fram till är en mental blockering inför ordet "ras", vilket får er att framstå som idioter när ni använder vad ni fått för er är en synonym eller ett substitut, men som istället endast uppvisar en djup okunskap om grundläggande koncept i den här världen och gör det omöjligt att ta något annat ni uttrycker på allvar.
>
> För om ni, som bevisat, inte bryr er det allra minsta om ords betydelse, varför ska jag ta något ni säger på allvar? Hur vet jag att ni menar "plånbok" när ni skriver/säger "plånbok"? Ni kanske i själva verket menar "fiskmås". Ska jag sitta och gissa vad ni egentligen vill ha sagt, och bete mig som om ni hade sagt det? Och hur vet jag att ni förstår något av det jag säger när ni tycks definiera om slumpmässiga ord för er själva? Finns det någon typ av standardiserad ordbok för denna typ av nyspråk? Ni kanske kan gå runt med en papperslapp där ni skrivit ner alla kodord som ni använder istället för de riktiga orden, så jag vet hur man översätter från ert nonsensspråk till svenska?
>
> Faktum är att det vore bättre om ni använde ett helt nytt ord istället för att förvanska och försöka definiera om ett existerande. T.ex. kunde ni istället för "ras" säga "bjubb-bjubb-goga-moga-plu-plu", så si slipper använda det förbjudna, hemska, korrekta ordet. Ni skulle naturligtvis bli tvungna att förklara det gång på gång, och det skulle låta dumt, men ni slipper i alla fall använda "ras", inför vilket ni har en stenhård mental blockering efter ett liv av konstant hjärntvätt.
>
> Och ändå framstår ofta även den mest korkade alternativbloggen som mycket mer intelligent och sammanhängande än hela folkmordsmedia... Det säger något om vilka fullständiga rådårar som är anställda av fienden. Detta ursäktar dock inte att idiotin fortsätter frodas hos vad som ska föreställa de goda.

Illegible gibberish.

• PM

@previous (The Doctor !7MHPahvoGY)

"Socialtoppen" kvarstår, fast nu med endast Facebook-statistik.

Kvitter stängde nyligen ner dataåtkomsten för antalet "delningar" av givna vävadresser. Efter att en tid förflutit och jag inte kunnat se några som helst tecken på en lösning har deras cancer nu kliniskt avlägsnats från RN, med undantag för att delningslänkarna kvarstår och att RN även i fortsättningen spottar ut sina rubriker genom kontot där... tills de censurerar bort kontot.

Må samtliga Twitter-anställda falla ner i en brunn och bryta ryggen för att sedan tillbringa resten av sina liv med att äta spindlar och suga näring från mossiga stenar. De är verkliga avskum.

Ni tar inte situationen på allvar...

Det är den enda slutsatsen jag kan dra. Jag syftar alltså på de "vakna" --- inte de stora massorna som är helt mentalt förlorade. Ni tar det inte på allvar. Ni skämtar bara bort det. Beter er som om det som händer bara vore en "oönskad samhällsutveckling". Som om vi har all tid i världen att ställa allt till rätta.

Men det finns ingen tid kvar. Tiden har sprungit ifrån oss. För länge sedan. Det enda som återstår är kaos och en mardröm som få av er ens kan föreställa er. Om inte något fundamentalt förändras. Nu.

Åtminstone gäller detta samtliga personer som får komma till tals i något sammanhang. Inklusive den så kallade "Motståndsrörelsen" och deras jävla myrfarmer. Jag har insett att vi med nuvarande mentalitet aldrig kommer att göra något verkligt motstånd. Att även den mest "radikala" "kampgruppen" i Sverige inte är något annat än ett gäng patetiska räddharar. Bara en sådan sak som att man självcensurerar sin egen radio och sajt på de mest iögonfallande vis. Man tror inte sina sinnen när de samtidigt menar att de för en "radikal kamp"...

Det har gått så långt - ribban har lagts så otroligt lågt - att precis vad som helst anses räcka för att man ska känna sig nöjd med sin och andras "insats". Trots att man inte uträttat ett jota i verkligheten.

Folkmord. Vi kommer att gradvis upphöra att existera om inget radikalt förändras. Vi måste inte "bli bättre" --- vi måste totalt tänka om i grunden för att ha ens en teoretisk chans att överleva som ras och folk.

Fast ni kommer naturligtvis inte att lyssna på detta heller. Eller på någon annan text som någon skriver. Och varför skulle ni? Jag är ju i praktiken likadan eftersom jag inte startat ett svenskt "SS", utformat och bekostat uniformer och sedan med megafon gått runt och rekryterat personer till denna skyddstrupp. Den enda skillnaden är att jag ger uttryck för att inse situationens allvar och vad som borde göras, även om vi är ett gäng fegisar som använder vilka undanflykter som helst för att slippa ta tag i det jobbiga.

Jag äcklas av både er och mig själv. Det finns inget att vara stolt över hos dagens svenskar/vita annat än förfädernas slit och bragder. En förändring och återgång till gamla tiders mentalitet måste omedelbart ske, och om du som läser detta kan göra något för att åstadkomma detta är det din skyldighet, precis som det är min skyldighet att som absolut minsta möjliga bidrag göra vad jag kan för att ni ska förstå det jag anser mig ha förstått och som förhoppningsvis inte bara är förvirrat svammel.

Hittills har det bevisligen gått åt helvete med den saken, varför jag konstant försöker tänka ut ett sätt att - direkt eller indirekt - mobilisera den kraft som i alla fall i teorin fortfarande existerar. Frågan är bara vad som kommer att bli svenskarnas/vitas räddning, om en sådan fortfarande är möjlig. En sak är i alla fall helt säker: lösningen är inte en massa bloggar och sajter!

Klargörande angående donationer.

Som ni utan tvekan märkt vid det här laget "återställs" summan den första dagen varje månad; bidrag över 100% från föregående månad läggs inte på nästa månad. Det finns flera anledningar till detta, förutom att jag gillar och ska ha pengar:

Det skulle bli tekniskt komplicerat att hantera och allmänt förvirrande.
RN drevs länge utan en krona i bidrag varje månad. Vi är inte på länge i närheten av att ens "gå jämt ut" --- än mindre få några pengar över i "vinst".
För vissa av månaderna då det kom in bidrag kom mindre än 100% av den efterfrågade summan.
Under många månader var kostnaden närmare/över 1.500 kr, fast bara 1.000 efterfrågades.
Egentligen behöver RN en starkare värddator (eller så är jag värdelös på att optimera databaser och kod).
Egentligen borde RN ha två identiska värddatorer/metallkypare, så att den andra snabbt kan användas om den första får problem, och så att tjänsten inte behöver drabbas av driftstörningar vid större uppgraderingar.
Det kanske är dumt att säga, men RN är i princip helt försvarslös vid en överbelastningsattack som det är nu. Detta är också något som mycket kraftigt skulle höja månadskostnaden, förutom allt annat.
Jag bryr mig inte om detta anses vara att kasta sten i glashus, men jag måste säga att jag stör mig otroligt mycket på att varenda alternativsajt/-person konstant tigger pengar till allt möjligt. Det måste gå att hitta något vettigt sätt att få in pengar till "sverigevänliga" projekt utan att hela tiden förlita sig på att stackars redan ekonomiskt ansträngda svenskar ska sitta och pytsa ut sina surt förvärvade slantar till höger och vänster hela tiden, medan fienden fullkomligen badar i ett oändligt pengahav.

Jag har tänkt otroligt mycket på detta under mycket lång tid men kommer aldrig fram till något konkret. Det är en så deprimerande liten skara inom denna "sfär" att i stort sett alla kommersiella projekt verkar dömda att misslyckas i förväg, och de flesta personerna tycks dessutom vara helt låsta till en specifik sajt/organisation inom den.

En dåres försvarstal

Jag kom precis ut från hispan efter att ha spenderat ett helvetesdygn där.

Det knackade på dörren. Jag såg att det stod två män utanför som möjligen kunde vara från bostadsföretaget, och öppnade eftersom jag bor i en tillfällig lägenhet under ett stambyte och det redan tidigare varit folk därifrån i diverse ärenden. Omedelbart visade vad som visade sig vara civilsnutar sina brickor och blockerade dörren med foten när jag efter att ha hört att de hade order om att eskortera mig till psyket bad dem dra åt helvete och försökte stänga den. Efter att jag äcklad smädat dem och påtalat deras obefintliga moral kontrade de med det mest irriterande "argumentet" som finns: "Vi gör ju bara vårt jobb."

Jag svarade naturligtvis genast med min gamla käpphäst: "Jaha, så om jag betalar någon 10.000 kr för att mörda en person så är det okej bara för att denne 'gör sitt jobb'?" Den ene skrockade bara till och påstod att man inte kan göra en sådan jämförelse. Jo, det kan man. Man kan tydligen, enligt dem, försvara vilket beteende som helst genom att säga att man "bara gör sitt jobb". I så fall måste ju alla som tror på "Förintelsen" anse att det var helt i sin ordning att de massmördade judar, för de "gjorde ju bara sitt jobb". Eller gäller det bara vissa typer av jobb? Bara de jobb som av några okända kriterier anses okej? Vem är det i så fall som definierat det? Enligt mig är det högst moraliskt förkastligt att vara polis i dagens Sverige om man blint lyder de onda människor som kontrollerar organisationen. Det enda moraliskt försvarbara i deras situation hade varit att kontrollera att jag inte höll i en blodig kniv eller att någon låg skadad och skakade i ett hörn, förstått att jag inte var helt psykotisk och därmed ursäktat sig för att de kommit på falsklarm för att därefter snabbt avlägsna sig och rapportera till sina kolleger som då skulle undersöka hur rutinerna brustit och sedan förbättra dem för att undvika framtida misstag.

Eftersom de helt saknar moral blev det inte så. Efter att hotat med att kalla på förstärkning, och jag inte kände för att orsaka ett blodbad och spendera resten av livet i fängelse, följde jag efter en stund motvilligt med. De nämnde att jag förmodligen är tillbaka inom en timme - en ren och skär lögn - vilket jag dock var helt övertygad om eftersom nästan exakt samma sak hänt ett antal år tidigare och då jag snackade mig ut därifrån på en halvtimme. Jag såg det då som ett irriterande slöseri av min tid och hade inte en tanke på att de skulle låsa in mig.

Väl framme vid dårhuset blev jag i receptionen förhörd av den drygaste, mest snorkiga och överlägsna kommunistkärringen som tänkas kan. Tydligen var det bara ämnat att få tiden att gå, för jag skulle i vilket fall spärras in p.g.a. att de hade fått en specifik order om detta av outtalade orsaker. Istället började hon fråga ledande frågor som tycktes anspela på att jag skulle vara paranoid och förvirrad. För att utmana ödet, för att jag var förbannad och för att jag vägrar ljuga om något så viktigt bara för att jag ska verka "frisk" (man är inte frisk om man förnekar det pågående folkmordet på sin egen ras) var jag helt ärlig när hon frågade om varför jag mådde dåligt (vilket i sig naturligtvis stämmer eftersom jag lever som vit år 2015). Det var smått komiskt att se hennes ansiktsuttryck när jag nämnde folkmordet på svenskarna i Sverige och vita globalt. Uppenbarligen var hon helt övertygad om att det var psykotiskt svammel.

Hennes dryga översittarattityd retade mig verkligen. När hon till slut kom till saken och förklarade att jag skulle in på hispan för "observation" sade jag tydligt: "Nej." Hon svarade "Jo." och sedan fortsatte det så en stund. Jag skiter väl i om jag ändå tvingades följa med - åter igen med hot om våld - man ska inte bara göra som asen vill. Om det fanns någon rättvisa skulle snarare personer som den där pissfittan spärras in p.g.a. hennes förtryckande, sjuka attityd.

Jag fiskade lite efter kommentarer från civilsnutarna medan vi väntade på en av världens minst effektiva och trögaste organisationer. Bland annat nämnde jag att de kanske t.o.m. håller med mig om vad som sker, men att de är rädda att förlora jobben. Svaret från han som svarade var intressant: "... ja, om vi skulle ge uttryck för några sådana åsikter skulle vi förmodligen inte bli långvariga..." Öppet för tolkningar.

När de frågade efter ID sade jag som det var: att jag varken hade något på mig eller något överhuvudtaget. Som vanligt var det inget problem alls för att de ska kunna jävlas med en - det är bara ett problem om man vill göra något som gynnar en själv, som t.ex. att hämta ut förbetalda paket som man med en kod skulle kunna bevisa tillhör en. Snuten påstod att jag "måste fixa det snarast" och att det "är ett krav". "Dra åt helvete, ditt hjärntvättade avskum" svarade jag inte - däremot upplyste jag honom om att jag liksom tusentals nya personer om dagen är "papperslös" och att det uppenbarligen inte alls finns ett krav på ID i Sverige. Han hade givetvis inget svar på det.

Under hela vistelsen, från början till slut, upprepade jag konsekvent vid varje tillfälle som gavs att detta var vansinne, att jag inte hade något att göra där och att jag omedelbart måste släppas ut - något som de i.o.f.s förmodligen hör ofta. Väl inne fick jag inte använda mina skor p.g.a. skosnören som tydligen är livsfarliga, samt fick byta till deras byxor utan "livrem". Jacka och diverse artiklar bokfördes - dock inte i lika minutiös detalj som i "A Clockwork Orange" då jag lyckades undvika att de kontrollerade den ficka där jag hade självförsvarsdon som jag medvetet låtit bli att lämna kvar hemma eftersom jag förra gången då jag släpptes ut fann mig obeväpnad i ett mycket invandrartätt område och inte ville hamna i den mycket otrygga och nakna situationen igen --- och låstes in precis som dess ägare.

Det hela kändes minst sagt overkligt, och jag insåg att de inte skulle låta mig gå därifrån i första taget. När vi kom in i själva akutavdelningen där de allra mest störda individerna tagit vägen var det som att gå in i filmen "Gökboet", fast med långt mer "mångfald". Det var trots kunskapen om läget en chock att se hur få i personalen som var vita, för att inte tala om svenska. Dock var de flesta patienter vita. Ett av undantagen var passande nog en neger som jag skulle dela rum med och som låg i fosterställning och oregelbundet skrattade till högljutt för sig själv på ett mycket obehagligt vis. Tanken på att sova i samma rum som denna människa var minst sagt obehaglig, liksom situationen som helhet, men jag var vid den tidpunkten fortfarande övertygad om att jag skulle släppas ut så fort jag fått prata med överläkaren, så jag lade mig för att vänta på sängen eftersom det ändå var bättre än utanför.

De evighetslånga timmar som förflöt innan jag fick gå in och snacka med Den vise och allsmäktige doktorn sniglade sig fram extremt långsamt. De flesta av patienterna var verkligen sjuka på ett mycket påtagligt och omisskännligt vis. Visserligen var det allt annat än första gången i livet jag kommit i kontakt med sådana, men att befinna sig på "andra sidan" och anses vara en av dem kändes minst sagt absurt. En gubbe gick konstant runt och pratade högljutt med sig själv för att slumpmässigt växla till att kommentera saker och personer runt omkring sig. En annan var väldigt aggressiv, fräck och våldsam. Ytterligare en skällde mest hela tiden ut personalen efter noter. Den allra första som fick syn på mig var en snubbe som såg ut att vara av det mer friskare slaget, och som direkt fixerade sig vid mitt namn. Trots att jag nämnde att jag inte pratar finska fortsatte han att med mycket sluddrigt uttal rabbla ord på finska, och sade och gjorde en hel del konstiga saker under vistelsen. Vid ett tillfälle frågade jag honom om han drev med mig, eller om han är så där hela tiden. Det gick inte enkelt att avgöra; kanske var det lite av varje. Han svarade i alla fall något om att det var "enda sättet att få tiden att gå", vilket lika gärna kunde vara sanningen som en lögn.

När jag äntligen fick snacka med överläkaren kände jag mig lättad över att det äntligen skulle bli ett slut på den högintensiva mardrömmen-i-mardrömmen, så jag istället kunde återgå till den lågintensiva folkmordsmardrömmen som är vardagen. Istället möttes jag av en person som direkt gav mig dåliga vibbar - han såg verkligen ut som en sadist. Det första han sade handlade om att han ville att jag skulle ta mediciner - det och våld är deras svar på allt. Mycket riktigt påstod han att jag "kommer att vara kvar åtminstone några dagar", varpå jag knappt kunde få ur mig några ord alls och han utan omsvep ställde sig upp för att med ett ondsint leende skaka hand som att symbolisera att "vi är överens". Jag svarade att jag helt enkelt inte kan ta någon i hand efter att de betett sig så. Att spendera en minut till i detta bokstavliga dårhus kändes otänkbart. Han vägrade förstås lyssna på alla invändningar med ett sjukt smil på sitt äckliga, feta ansikte. Förmodligen en person som var väldigt mobbad som liten och nu njuter av varje sekund av sitt arbete. Under bråkdelen av en sekund tänkte min hjärna få mig att kasta mig över honom och dunka hans huvud mot väggen samtidigt som jag vrålade "DÖÖÖ!", men om jag hade gjort det hade jag aldrig någonsin kommit ut därifrån. Det är ju för övrigt en klassisk, stereotyp situation: en frisk människa blir oskyldigt anklagad och gör därefter något dumt p.g.a. frustrationen, vilket i sin tur bara ger dem vatten på kvarn.

Under det vansinnigt långa dygn som följde tills jag fick mitt andra möte (då "observationen" var klar och de "hade något att gå på" annat än mitt ord) pratade jag med otaliga personer ur personalen och förklarade gång på gång hur det låg till. Jag hade till sent på kvällen inte ens fått veta vad i helvete jag gjorde där, annat än att det "fanns ett beslut". Mitt antagande var från början att det hade att göra med något i stil med att jag driver Riktiga Nyheter och att de helt enkelt jävlas med och trakkaserar sådana på olika sätt för att göra det så oattraktivt som möjligt. Först efter många timmar, sent på kvällen, fick jag halvt om halvt veta den luddiga orsaken, som jag inte tänker gå in på här, men som senare skulle visa sig vara ett faktiskt misstag. Även jag, som är extremt skeptisk till alla myndigheter/fienden, kan faktiskt i detta fall köpa att det var ett verkligt misstag p.g.a. omständigheterna. Sådana saker händer bara mig.

Dock kan jag mycket väl tänka mig att de skulle ta sig till något sådant här just för att trakassera folk de inte gillar. Faktum är att den här bisarra upplevelsen har fått mig om möjligt ännu mer oroad inför vad som med ganska stor sannolikhet kan komma att hända med många av regimens fiender. Man har verkligen inga möjligheter att undvika att bli tvingad dit och inlåst mot sin vilja om de beslutar sig för det, oavsett orsaken. De hade lika gärna kunnat ha dolda videokameror på toaletterna vars bilder de senare använder för utpressning. Eller helt enkelt aldrig mer släppa ut en.

I ärlighetens namn var de flesta i personalen relativt vänliga, inklusive negrerna, så nu måste jag förstås förkasta mina rasistiska vanföreställningar och stå upp för allas lika värde och öppna gränser. Eller inte. Inget har ändrats - jag har aldrig någonsin påstått att alla negrer skulle vara våldsamma galningar och att de inte kan vara vänliga/intelligenta. Om värsta roliga Bob Marley-rastafarinegern är i Sverige på besök, eller jag är i deras land av någon anledning, eller t.o.m. om denne bor här fast i en mycket liten och icke skadlig minoritet som normalt sett håller sig för sig själva, och "de utvalda" inte kontrollerade världen och orsakade massförflyttning av folk från tredje världen i syfte att förstöra våra nationer, skulle jag inte ha något emot att umgås med denne ett tag om sammanhanget tillät. Hela detta resonemang förutsätter ju dock att han är i en mycket liten minoritet, istället för att min sort är minoriteten i sitt eget land. Ett fredligt, exotiskt, lärorikt och spännande möte med en representant för en främmande ras är mer än acceptabelt som en enstaka händelse eller permanent bland ett litet fåtal - det finns inget automatiskt "hat" mot andra raser och folk bara för att man (naturligtvis) föredrar sin egen sort i sitt eget land. Det känns otroligt frustrerande att behöva säga sådana här självklarheter.

Detta betyder givetvis inte att jag inte anser att Sverige i huvudsak ska ha en i många avseenden Tredje riket-inspirerad samhällsstruktur, även om jag personligen gillar en hel del saker som nationalsocialisterna förmodligen skulle ansett (och även idag anser) vara "entartete Kunst" (urartad konst). Jag förstår å andra sidan det självklara argumentet att "om man tillåter detta kommer det bara att bli värre och värre". Jag uppskattar allt som jag av någon anledning fattar tycke för, som i musiksammanhang betyder att det "låter bra", helt oavsett genre och budskap. Åter igen betyder inte det faktum att jag kan uppskatta icke-vita företeelser/personer att jag vill att de ska ta över på hemmaplan. Jag fattar inte ens hur man kan komma fram till en sådan absurd tanke.

Medan jag gick runt där iförd sjukhustofflor, -byxor och -kofta (vilka får en att både se ut och känna sig som ett verkligt psykfall) och försökte fördriva tiden som tycktes stå still lade jag märke till hur otroligt ineffektivt och dåligt organiserat hela stället var. Den enklaste uppgift tog evigheter för personalen att utföra, och vid otaliga tillfällen blev jag bl.a. tillbedd att fylla i exakt samma formulär, varje gång av en ny anställd. De tycktes inte ha någon som helst aning om vad någon annan i personalen gjort, varför det började kännas väldigt tjatigt att upprepa samma sak gång på gång. Kanske var detta ändå till min fördel med tanke på vad jag sade till receptionistan och snutarna. När jag väl var fängslad inne på avdelningen nämnde jag inget mer sådant eller gjorde något som skulle kunna tolkas som "konstigt", eftersom jag ville ut så snabbt som möjligt.

Maten var verkligen under all kritik --- som om de köpt in den absolut sämsta kvalitén eftersom den "ändå är ämnad för galningar som lika gärna skulle kunna äta insekter eller avföring". Man fick bara ytterst bräckliga plastbestick eftersom riktiga bestick ses som livsfarliga vapen i händerna på patienterna. Första gången jag använde en sådan gaffel gick den sönder direkt. Det var en konst att skära även i kokt potatis. Hela stället var av förklarliga anledningar extremt avskalat och begränsat på alla sätt. Varenda liten detalj i samtliga rum hade optimerats för livsfarliga knäppskallar som tar varje liten chans att utnyttja skarpa föremål för att skada sig själva, personalen eller andra patienter. Gick man på toa längre än en mycket kort tid kom det någon och knackade på och frågade med läskigt neutral röst om de fick låsa upp utifrån och komma in (!), vad i helvete de nu menade med det...

Efter att ha nämnt att jag kände mig otrygg hos negern fick jag faktiskt byta till ett eget rum, men det dröjde inte länge innan det kom en ny patient och fick sängen bredvid i det nya rummet (samtliga rum tycktes vara dubbelrum). Det var såklart en högljudd bråkstake, dock vit, som stank likt en hemlös och bråkade med personalen på liknande sätt som jag egentligen ville göra, men höll tillbaka för att ha en chans att släppas ut. Även om det var en allmänt oförskämd och irriterande person (bland annat använde han hela tiden uttrycket "fucking jävla...") kunde jag ändå sympatisera med honom på flera sätt, och vid ett tillfälle dagen efter nämnde jag att jag höll med om det mesta han sagt och är minst lika förbannad själv, men att det förmodligen ligger en hel del i det som jag hörde blattepliten säga till honom på natten när han höll mig och de andra vakna genom att högljutt uttala förolämpningar mot personalen i korridoren: "Du kommer att ruttna här för alltid om du fortsätter." och "Jag kommer se till att du får sprutor."

Under min vistelse på mentalsjukhuset förstärktes min redan mycket starka övertygelse om att det här samhället på alla sätt är i grunden sjukt och helt åt helvete fel, och omedelbart behöver ersättas av ett baserat på förnuft och vettighet. Som min senare rumskamrat sade: "De är helt fucking jävla sjuka i huvet. Man har inga rättigheter här alltså. De kan göra precis vad de vill." Han var som en blandning mellan Torsten Flink, Dan Park och Sebbe Stakset.

Jag visade aldrig minsta tecken på att vara ett hot mot vare sig mig själv eller någon annan, men ändå kunde de hålla mig kvar i detta helvete i över 24 helvetiska timmar, med hot om "minst några dagar till", utan att (till en början) vare sig tala om anledningen för mig eller visa någon förståelse för att jag kanske har en massa saker som jag behöver göra och inte kan sitta och slösa bort tiden med att rulla tummarna tillsammans med ett gäng femfemmor. Den genomsnittlige personen som hamnar där är (om man ska gå efter min empiriska statistik) med all säkerhet galen på riktigt, vilket jag blev plågsamt medveten om, men det är skrämmande att tänka sig vilka lagar som kommer att stiftas utöver det förtryck som redan är i bruk. Att motsätta sig eller ens nämna den pågående utrotningen av svenskarna i Sverige, och vita globalt, kommer förmodligen att klassas som en officiell sinnessjukdom inom kort, och i sig vara skäl nog för att spärra in oss och kasta bort nyckeln. (Om de alls bryr sig om det besväret. Vi gör ju inget som helst motstånd i praktiken ändå.)

Stressfaktorn var extremt hög. Om man inte är knäpp när man kommer dit så blir man förmodligen det efter några dagar i det inferno av oljud, vrål och bankande på dörrar som ligger som en konstant ljudmatta och som bara delvis upphör nattetid. Det var ett sådant jävla liv att jag inte fick en blund i ögonen på hela den plågsamt långsamt förflytande natten, och var därmed en förvirrad, trött och äckelsvettig zombie dagen efter. Om jag faktiskt hade varit sjuk hade det varit det sista stället att välja för att tillfriskna.

När ganska exakt 24 timmar passerat fick jag äntligen det efterlängtade uppföljande samtalet med överläkaren, som jag väntat på och förfasats inför ända sedan jag helt mot min vilja och mitt tillstånd tvingades dit. Jag trodde att det bara fanns en "överläkare", och antog därför att det skulle vara den hånleende sadisten igen, som förmodligen skulle säga att jag "måste stanna kvar några dagar till" eller "flyttas till en lugnare avdelning", vilka båda var helt otänkbara alternativ. Det enda som gällde för mig var att omedelbart släppas ut och helst få en ursäkt.

Till min relativa lättnad var det inte sadisten som skulle tala med mig den här gången, utan två icke-svenskar. Vi snackade en stund och de verkade mycket förstående, men sedan skulle jag gå ut och vänta igen. Detta var något som konstant återkom under hela vistelsen - nästan allt tog otroligt lång tid. Folk ur personalen kunde försvinna bort i evigheter för att hämta ett par skor, för att sedan ändå återkomma utan skorna. De kunde kalla på mig medan jag var på toa för att sedan, när man efter en stund gick dit och frågade vad de ville och om det var min tur nu, få svaret att de inte alls ropat på en. Å andra sidan höll jag nästan själv på att bli galen efter "bara" 24 timmar - att jobba där varje dag måste vara otroligt påfrestande.

Efter en stund kom den ene av dem tillbaka och berättade att jag skulle få träffa "en annan" överläkare. Detta gjorde mig helt bedrövad eftersom jag antog att det betydde att de var osäkra, och att de nu skulle låta sadisten avgöra mitt öde. "Fa-an" tänkte jag för mig själv och började mentalt förbereda mig på att jag förmodligen skulle tvingas stanna kvar där ännu längre, eller som bäst flyttas till en annan avdelning.

När jag till slut fick prata med vad som föreföll vara över-överläkaren (i brist på kunskap om korrekt titel), naturligtvis långt efter den påstådda tiden, visade det sig oväntat att de bokstavligen hade gjort ett stort misstag och att hela grejen berodde på ett missförstånd. Jag fick t.o.m. en genuin ursäkt av över-överläkaren, samt en stund senare diverse förstående kommentarer av olika anställda. I situationen, där jag satt svettig och äcklig utan att ha velat byta kläder och duscha i sammanhanget, utan att ha sovit på cirka 36 timmar, var det en verklig lättnad. Det kändes som om någon just meddelat att man vunnit en miljon kronor.

Naturligtvis kan både ursäkten och förklaringen vara rena lögner och att det hela tiden var för att jävlas som jag tvingades dit. Eller att de själva inte var med på det, men att personen som tog beslutet (som jag fortfarande inte vet vem det var) tog chansen. Omöjligt att veta.

Utskrivningen blev förstås även den en otroligt omständ[l]ig och utdragen process, men när jag väl befann mig på utsidan kunde inte ens det faktum att jag såg idel icke-vita vandra runt på gatan, att taxichauffören givetvis var en blatte, eller att jag på vägen hem upptäckte flera helt nya kvarter där min senaste minnesbild gjorde gällande att det skulle finnas gröna ängar, göra mig förbannad.

Nog hade jag botats, alltid.

Till de som av någon anledning verkar tro att tält är värdelösa på vintern...

(Nu har jag hört denna idioti en gång för mycket för att jag ska kunna låta bli att lägga mig i...)

Har ni aldrig läst en 91:an-serietidning i era liv? Tror ni verkligen att man fryser ihjäl i ett tält (eller för den delen en iglo) bara för att det är kallt utanför? Det finns något som kallas "kamin". Det är en slags metallgrunka med skorsten som man sätter i mitten av tältet och eldar ved i. Därefter blir det varmt. Högteknologi.

Självklart är det helt vansinnigt att en massa tredje världen-slödder överhuvudtaget befinner sig i den här delen av världen, för att inte tala om att sitta på golvet i tält i Sverige och få mat och värme serverat på svenskarnas bekostnad, men inte fan fryser man ihjäl i tält om man har en kamin eller motsvarande värmeanordning. Jag fattar verkligen inte vad ni menar när ni använder det "argumentet" --- som om vi själva ploppade upp här ur intet för mindre än en generation sedan, med alla byggnader och all infrastruktur färdigbyggt.

Det måste vara jag som missförstår något. Folk kan inte vara så här dumma... Fast å andra sidan verkar de flesta/alla av de som använder detta "argument" vara SD:are, vars mentala skygglappar gör dem livsfarliga för de som faktiskt vill rädda svenskarna och som gillar frihet...

Ni behöver inte rota desperat bland alla långsökta bortförklaringar till varför de inte "bör" komma hit. Det räcker med det enkla faktum att de inte har något som helst att göra i våra länder och inte på några villkor ska släppas in, och de som redan är här ska ut med omedelbar verkan. Det är verkligen inte svårare än så. Detta enkla, kompromisslösa budskap måste börja trummas ut, om och om igen.

• PM

vad?

• PM

sup Neo

• PM

@483,507 (A)

> "Socialtoppen" kvarstår, fast nu med endast Facebook-statistik.
>
> Kvitter stängde nyligen ner dataåtkomsten för antalet "delningar" av givna vävadresser. Efter att en tid förflutit och jag inte kunnat se några som helst tecken på en lösning har deras cancer nu kliniskt avlägsnats från RN, med undantag för att delningslänkarna kvarstår och att RN även i fortsättningen spottar ut sina rubriker genom kontot där... tills de censurerar bort kontot.
>
> Må samtliga Twitter-anställda falla ner i en brunn och bryta ryggen för att sedan tillbringa resten av sina liv med att äta spindlar och suga näring från mossiga stenar. De är verkliga avskum.
>
> Ni tar inte situationen på allvar...
>
> Det är den enda slutsatsen jag kan dra. Jag syftar alltså på de "vakna" --- inte de stora massorna som är helt mentalt förlorade. Ni tar det inte på allvar. Ni skämtar bara bort det. Beter er som om det som händer bara vore en "oönskad samhällsutveckling". Som om vi har all tid i världen att ställa allt till rätta.
>
> Men det finns ingen tid kvar. Tiden har sprungit ifrån oss. För länge sedan. Det enda som återstår är kaos och en mardröm som få av er ens kan föreställa er. Om inte något fundamentalt förändras. Nu.
>
> Åtminstone gäller detta samtliga personer som får komma till tals i något sammanhang. Inklusive den så kallade "Motståndsrörelsen" och deras jävla myrfarmer. Jag har insett att vi med nuvarande mentalitet aldrig kommer att göra något verkligt motstånd. Att även den mest "radikala" "kampgruppen" i Sverige inte är något annat än ett gäng patetiska räddharar. Bara en sådan sak som att man självcensurerar sin egen radio och sajt på de mest iögonfallande vis. Man tror inte sina sinnen när de samtidigt menar att de för en "radikal kamp"...
>
> Det har gått så långt - ribban har lagts så otroligt lågt - att precis vad som helst anses räcka för att man ska känna sig nöjd med sin och andras "insats". Trots att man inte uträttat ett jota i verkligheten.
>
> Folkmord. Vi kommer att gradvis upphöra att existera om inget radikalt förändras. Vi måste inte "bli bättre" --- vi måste totalt tänka om i grunden för att ha ens en teoretisk chans att överleva som ras och folk.
>
> Fast ni kommer naturligtvis inte att lyssna på detta heller. Eller på någon annan text som någon skriver. Och varför skulle ni? Jag är ju i praktiken likadan eftersom jag inte startat ett svenskt "SS", utformat och bekostat uniformer och sedan med megafon gått runt och rekryterat personer till denna skyddstrupp. Den enda skillnaden är att jag ger uttryck för att inse situationens allvar och vad som borde göras, även om vi är ett gäng fegisar som använder vilka undanflykter som helst för att slippa ta tag i det jobbiga.
>
> Jag äcklas av både er och mig själv. Det finns inget att vara stolt över hos dagens svenskar/vita annat än förfädernas slit och bragder. En förändring och återgång till gamla tiders mentalitet måste omedelbart ske, och om du som läser detta kan göra något för att åstadkomma detta är det din skyldighet, precis som det är min skyldighet att som absolut minsta möjliga bidrag göra vad jag kan för att ni ska förstå det jag anser mig ha förstått och som förhoppningsvis inte bara är förvirrat svammel.
>
> Hittills har det bevisligen gått åt helvete med den saken, varför jag konstant försöker tänka ut ett sätt att - direkt eller indirekt - mobilisera den kraft som i alla fall i teorin fortfarande existerar. Frågan är bara vad som kommer att bli svenskarnas/vitas räddning, om en sådan fortfarande är möjlig. En sak är i alla fall helt säker: lösningen är inte en massa bloggar och sajter!
>
> Klargörande angående donationer.
>
> Som ni utan tvekan märkt vid det här laget "återställs" summan den första dagen varje månad; bidrag över 100% från föregående månad läggs inte på nästa månad. Det finns flera anledningar till detta, förutom att jag gillar och ska ha pengar:
>
> Det skulle bli tekniskt komplicerat att hantera och allmänt förvirrande.
> RN drevs länge utan en krona i bidrag varje månad. Vi är inte på länge i närheten av att ens "gå jämt ut" --- än mindre få några pengar över i "vinst".
> För vissa av månaderna då det kom in bidrag kom mindre än 100% av den efterfrågade summan.
> Under många månader var kostnaden närmare/över 1.500 kr, fast bara 1.000 efterfrågades.
> Egentligen behöver RN en starkare värddator (eller så är jag värdelös på att optimera databaser och kod).
> Egentligen borde RN ha två identiska värddatorer/metallkypare, så att den andra snabbt kan användas om den första får problem, och så att tjänsten inte behöver drabbas av driftstörningar vid större uppgraderingar.
> Det kanske är dumt att säga, men RN är i princip helt försvarslös vid en överbelastningsattack som det är nu. Detta är också något som mycket kraftigt skulle höja månadskostnaden, förutom allt annat.
> Jag bryr mig inte om detta anses vara att kasta sten i glashus, men jag måste säga att jag stör mig otroligt mycket på att varenda alternativsajt/-person konstant tigger pengar till allt möjligt. Det måste gå att hitta något vettigt sätt att få in pengar till "sverigevänliga" projekt utan att hela tiden förlita sig på att stackars redan ekonomiskt ansträngda svenskar ska sitta och pytsa ut sina surt förvärvade slantar till höger och vänster hela tiden, medan fienden fullkomligen badar i ett oändligt pengahav.
>
> Jag har tänkt otroligt mycket på detta under mycket lång tid men kommer aldrig fram till något konkret. Det är en så deprimerande liten skara inom denna "sfär" att i stort sett alla kommersiella projekt verkar dömda att misslyckas i förväg, och de flesta personerna tycks dessutom vara helt låsta till en specifik sajt/organisation inom den.
>
> En dåres försvarstal
>
> Jag kom precis ut från hispan efter att ha spenderat ett helvetesdygn där.
>
> Det knackade på dörren. Jag såg att det stod två män utanför som möjligen kunde vara från bostadsföretaget, och öppnade eftersom jag bor i en tillfällig lägenhet under ett stambyte och det redan tidigare varit folk därifrån i diverse ärenden. Omedelbart visade vad som visade sig vara civilsnutar sina brickor och blockerade dörren med foten när jag efter att ha hört att de hade order om att eskortera mig till psyket bad dem dra åt helvete och försökte stänga den. Efter att jag äcklad smädat dem och påtalat deras obefintliga moral kontrade de med det mest irriterande "argumentet" som finns: "Vi gör ju bara vårt jobb."
>
> Jag svarade naturligtvis genast med min gamla käpphäst: "Jaha, så om jag betalar någon 10.000 kr för att mörda en person så är det okej bara för att denne 'gör sitt jobb'?" Den ene skrockade bara till och påstod att man inte kan göra en sådan jämförelse. Jo, det kan man. Man kan tydligen, enligt dem, försvara vilket beteende som helst genom att säga att man "bara gör sitt jobb". I så fall måste ju alla som tror på "Förintelsen" anse att det var helt i sin ordning att de massmördade judar, för de "gjorde ju bara sitt jobb". Eller gäller det bara vissa typer av jobb? Bara de jobb som av några okända kriterier anses okej? Vem är det i så fall som definierat det? Enligt mig är det högst moraliskt förkastligt att vara polis i dagens Sverige om man blint lyder de onda människor som kontrollerar organisationen. Det enda moraliskt försvarbara i deras situation hade varit att kontrollera att jag inte höll i en blodig kniv eller att någon låg skadad och skakade i ett hörn, förstått att jag inte var helt psykotisk och därmed ursäktat sig för att de kommit på falsklarm för att därefter snabbt avlägsna sig och rapportera till sina kolleger som då skulle undersöka hur rutinerna brustit och sedan förbättra dem för att undvika framtida misstag.
>
> Eftersom de helt saknar moral blev det inte så. Efter att hotat med att kalla på förstärkning, och jag inte kände för att orsaka ett blodbad och spendera resten av livet i fängelse, följde jag efter en stund motvilligt med. De nämnde att jag förmodligen är tillbaka inom en timme - en ren och skär lögn - vilket jag dock var helt övertygad om eftersom nästan exakt samma sak hänt ett antal år tidigare och då jag snackade mig ut därifrån på en halvtimme. Jag såg det då som ett irriterande slöseri av min tid och hade inte en tanke på att de skulle låsa in mig.
>
> Väl framme vid dårhuset blev jag i receptionen förhörd av den drygaste, mest snorkiga och överlägsna kommunistkärringen som tänkas kan. Tydligen var det bara ämnat att få tiden att gå, för jag skulle i vilket fall spärras in p.g.a. att de hade fått en specifik order om detta av outtalade orsaker. Istället började hon fråga ledande frågor som tycktes anspela på att jag skulle vara paranoid och förvirrad. För att utmana ödet, för att jag var förbannad och för att jag vägrar ljuga om något så viktigt bara för att jag ska verka "frisk" (man är inte frisk om man förnekar det pågående folkmordet på sin egen ras) var jag helt ärlig när hon frågade om varför jag mådde dåligt (vilket i sig naturligtvis stämmer eftersom jag lever som vit år 2015). Det var smått komiskt att se hennes ansiktsuttryck när jag nämnde folkmordet på svenskarna i Sverige och vita globalt. Uppenbarligen var hon helt övertygad om att det var psykotiskt svammel.
>
> Hennes dryga översittarattityd retade mig verkligen. När hon till slut kom till saken och förklarade att jag skulle in på hispan för "observation" sade jag tydligt: "Nej." Hon svarade "Jo." och sedan fortsatte det så en stund. Jag skiter väl i om jag ändå tvingades följa med - åter igen med hot om våld - man ska inte bara göra som asen vill. Om det fanns någon rättvisa skulle snarare personer som den där pissfittan spärras in p.g.a. hennes förtryckande, sjuka attityd.
>
> Jag fiskade lite efter kommentarer från civilsnutarna medan vi väntade på en av världens minst effektiva och trögaste organisationer. Bland annat nämnde jag att de kanske t.o.m. håller med mig om vad som sker, men att de är rädda att förlora jobben. Svaret från han som svarade var intressant: "... ja, om vi skulle ge uttryck för några sådana åsikter skulle vi förmodligen inte bli långvariga..." Öppet för tolkningar.
>
> När de frågade efter ID sade jag som det var: att jag varken hade något på mig eller något överhuvudtaget. Som vanligt var det inget problem alls för att de ska kunna jävlas med en - det är bara ett problem om man vill göra något som gynnar en själv, som t.ex. att hämta ut förbetalda paket som man med en kod skulle kunna bevisa tillhör en. Snuten påstod att jag "måste fixa det snarast" och att det "är ett krav". "Dra åt helvete, ditt hjärntvättade avskum" svarade jag inte - däremot upplyste jag honom om att jag liksom tusentals nya personer om dagen är "papperslös" och att det uppenbarligen inte alls finns ett krav på ID i Sverige. Han hade givetvis inget svar på det.
>
> Under hela vistelsen, från början till slut, upprepade jag konsekvent vid varje tillfälle som gavs att detta var vansinne, att jag inte hade något att göra där och att jag omedelbart måste släppas ut - något som de i.o.f.s förmodligen hör ofta. Väl inne fick jag inte använda mina skor p.g.a. skosnören som tydligen är livsfarliga, samt fick byta till deras byxor utan "livrem". Jacka och diverse artiklar bokfördes - dock inte i lika minutiös detalj som i "A Clockwork Orange" då jag lyckades undvika att de kontrollerade den ficka där jag hade självförsvarsdon som jag medvetet låtit bli att lämna kvar hemma eftersom jag förra gången då jag släpptes ut fann mig obeväpnad i ett mycket invandrartätt område och inte ville hamna i den mycket otrygga och nakna situationen igen --- och låstes in precis som dess ägare.
>
> Det hela kändes minst sagt overkligt, och jag insåg att de inte skulle låta mig gå därifrån i första taget. När vi kom in i själva akutavdelningen där de allra mest störda individerna tagit vägen var det som att gå in i filmen "Gökboet", fast med långt mer "mångfald". Det var trots kunskapen om läget en chock att se hur få i personalen som var vita, för att inte tala om svenska. Dock var de flesta patienter vita. Ett av undantagen var passande nog en neger som jag skulle dela rum med och som låg i fosterställning och oregelbundet skrattade till högljutt för sig själv på ett mycket obehagligt vis. Tanken på att sova i samma rum som denna människa var minst sagt obehaglig, liksom situationen som helhet, men jag var vid den tidpunkten fortfarande övertygad om att jag skulle släppas ut så fort jag fått prata med överläkaren, så jag lade mig för att vänta på sängen eftersom det ändå var bättre än utanför.
>
> De evighetslånga timmar som förflöt innan jag fick gå in och snacka med Den vise och allsmäktige doktorn sniglade sig fram extremt långsamt. De flesta av patienterna var verkligen sjuka på ett mycket påtagligt och omisskännligt vis. Visserligen var det allt annat än första gången i livet jag kommit i kontakt med sådana, men att befinna sig på "andra sidan" och anses vara en av dem kändes minst sagt absurt. En gubbe gick konstant runt och pratade högljutt med sig själv för att slumpmässigt växla till att kommentera saker och personer runt omkring sig. En annan var väldigt aggressiv, fräck och våldsam. Ytterligare en skällde mest hela tiden ut personalen efter noter. Den allra första som fick syn på mig var en snubbe som såg ut att vara av det mer friskare slaget, och som direkt fixerade sig vid mitt namn. Trots att jag nämnde att jag inte pratar finska fortsatte han att med mycket sluddrigt uttal rabbla ord på finska, och sade och gjorde en hel del konstiga saker under vistelsen. Vid ett tillfälle frågade jag honom om han drev med mig, eller om han är så där hela tiden. Det gick inte enkelt att avgöra; kanske var det lite av varje. Han svarade i alla fall något om att det var "enda sättet att få tiden att gå", vilket lika gärna kunde vara sanningen som en lögn.
>
> När jag äntligen fick snacka med överläkaren kände jag mig lättad över att det äntligen skulle bli ett slut på den högintensiva mardrömmen-i-mardrömmen, så jag istället kunde återgå till den lågintensiva folkmordsmardrömmen som är vardagen. Istället möttes jag av en person som direkt gav mig dåliga vibbar - han såg verkligen ut som en sadist. Det första han sade handlade om att han ville att jag skulle ta mediciner - det och våld är deras svar på allt. Mycket riktigt påstod han att jag "kommer att vara kvar åtminstone några dagar", varpå jag knappt kunde få ur mig några ord alls och han utan omsvep ställde sig upp för att med ett ondsint leende skaka hand som att symbolisera att "vi är överens". Jag svarade att jag helt enkelt inte kan ta någon i hand efter att de betett sig så. Att spendera en minut till i detta bokstavliga dårhus kändes otänkbart. Han vägrade förstås lyssna på alla invändningar med ett sjukt smil på sitt äckliga, feta ansikte. Förmodligen en person som var väldigt mobbad som liten och nu njuter av varje sekund av sitt arbete. Under bråkdelen av en sekund tänkte min hjärna få mig att kasta mig över honom och dunka hans huvud mot väggen samtidigt som jag vrålade "DÖÖÖ!", men om jag hade gjort det hade jag aldrig någonsin kommit ut därifrån. Det är ju för övrigt en klassisk, stereotyp situation: en frisk människa blir oskyldigt anklagad och gör därefter något dumt p.g.a. frustrationen, vilket i sin tur bara ger dem vatten på kvarn.
>
> Under det vansinnigt långa dygn som följde tills jag fick mitt andra möte (då "observationen" var klar och de "hade något att gå på" annat än mitt ord) pratade jag med otaliga personer ur personalen och förklarade gång på gång hur det låg till. Jag hade till sent på kvällen inte ens fått veta vad i helvete jag gjorde där, annat än att det "fanns ett beslut". Mitt antagande var från början att det hade att göra med något i stil med att jag driver Riktiga Nyheter och att de helt enkelt jävlas med och trakkaserar sådana på olika sätt för att göra det så oattraktivt som möjligt. Först efter många timmar, sent på kvällen, fick jag halvt om halvt veta den luddiga orsaken, som jag inte tänker gå in på här, men som senare skulle visa sig vara ett faktiskt misstag. Även jag, som är extremt skeptisk till alla myndigheter/fienden, kan faktiskt i detta fall köpa att det var ett verkligt misstag p.g.a. omständigheterna. Sådana saker händer bara mig.
>
> Dock kan jag mycket väl tänka mig att de skulle ta sig till något sådant här just för att trakassera folk de inte gillar. Faktum är att den här bisarra upplevelsen har fått mig om möjligt ännu mer oroad inför vad som med ganska stor sannolikhet kan komma att hända med många av regimens fiender. Man har verkligen inga möjligheter att undvika att bli tvingad dit och inlåst mot sin vilja om de beslutar sig för det, oavsett orsaken. De hade lika gärna kunnat ha dolda videokameror på toaletterna vars bilder de senare använder för utpressning. Eller helt enkelt aldrig mer släppa ut en.
>
> I ärlighetens namn var de flesta i personalen relativt vänliga, inklusive negrerna, så nu måste jag förstås förkasta mina rasistiska vanföreställningar och stå upp för allas lika värde och öppna gränser. Eller inte. Inget har ändrats - jag har aldrig någonsin påstått att alla negrer skulle vara våldsamma galningar och att de inte kan vara vänliga/intelligenta. Om värsta roliga Bob Marley-rastafarinegern är i Sverige på besök, eller jag är i deras land av någon anledning, eller t.o.m. om denne bor här fast i en mycket liten och icke skadlig minoritet som normalt sett håller sig för sig själva, och "de utvalda" inte kontrollerade världen och orsakade massförflyttning av folk från tredje världen i syfte att förstöra våra nationer, skulle jag inte ha något emot att umgås med denne ett tag om sammanhanget tillät. Hela detta resonemang förutsätter ju dock att han är i en mycket liten minoritet, istället för att min sort är minoriteten i sitt eget land. Ett fredligt, exotiskt, lärorikt och spännande möte med en representant för en främmande ras är mer än acceptabelt som en enstaka händelse eller permanent bland ett litet fåtal - det finns inget automatiskt "hat" mot andra raser och folk bara för att man (naturligtvis) föredrar sin egen sort i sitt eget land. Det känns otroligt frustrerande att behöva säga sådana här självklarheter.
>
> Detta betyder givetvis inte att jag inte anser att Sverige i huvudsak ska ha en i många avseenden Tredje riket-inspirerad samhällsstruktur, även om jag personligen gillar en hel del saker som nationalsocialisterna förmodligen skulle ansett (och även idag anser) vara "entartete Kunst" (urartad konst). Jag förstår å andra sidan det självklara argumentet att "om man tillåter detta kommer det bara att bli värre och värre". Jag uppskattar allt som jag av någon anledning fattar tycke för, som i musiksammanhang betyder att det "låter bra", helt oavsett genre och budskap. Åter igen betyder inte det faktum att jag kan uppskatta icke-vita företeelser/personer att jag vill att de ska ta över på hemmaplan. Jag fattar inte ens hur man kan komma fram till en sådan absurd tanke.
>
> Medan jag gick runt där iförd sjukhustofflor, -byxor och -kofta (vilka får en att både se ut och känna sig som ett verkligt psykfall) och försökte fördriva tiden som tycktes stå still lade jag märke till hur otroligt ineffektivt och dåligt organiserat hela stället var. Den enklaste uppgift tog evigheter för personalen att utföra, och vid otaliga tillfällen blev jag bl.a. tillbedd att fylla i exakt samma formulär, varje gång av en ny anställd. De tycktes inte ha någon som helst aning om vad någon annan i personalen gjort, varför det började kännas väldigt tjatigt att upprepa samma sak gång på gång. Kanske var detta ändå till min fördel med tanke på vad jag sade till receptionistan och snutarna. När jag väl var fängslad inne på avdelningen nämnde jag inget mer sådant eller gjorde något som skulle kunna tolkas som "konstigt", eftersom jag ville ut så snabbt som möjligt.
>
> Maten var verkligen under all kritik --- som om de köpt in den absolut sämsta kvalitén eftersom den "ändå är ämnad för galningar som lika gärna skulle kunna äta insekter eller avföring". Man fick bara ytterst bräckliga plastbestick eftersom riktiga bestick ses som livsfarliga vapen i händerna på patienterna. Första gången jag använde en sådan gaffel gick den sönder direkt. Det var en konst att skära även i kokt potatis. Hela stället var av förklarliga anledningar extremt avskalat och begränsat på alla sätt. Varenda liten detalj i samtliga rum hade optimerats för livsfarliga knäppskallar som tar varje liten chans att utnyttja skarpa föremål för att skada sig själva, personalen eller andra patienter. Gick man på toa längre än en mycket kort tid kom det någon och knackade på och frågade med läskigt neutral röst om de fick låsa upp utifrån och komma in (!), vad i helvete de nu menade med det...
>
> Efter att ha nämnt att jag kände mig otrygg hos negern fick jag faktiskt byta till ett eget rum, men det dröjde inte länge innan det kom en ny patient och fick sängen bredvid i det nya rummet (samtliga rum tycktes vara dubbelrum). Det var såklart en högljudd bråkstake, dock vit, som stank likt en hemlös och bråkade med personalen på liknande sätt som jag egentligen ville göra, men höll tillbaka för att ha en chans att släppas ut. Även om det var en allmänt oförskämd och irriterande person (bland annat använde han hela tiden uttrycket "fucking jävla...") kunde jag ändå sympatisera med honom på flera sätt, och vid ett tillfälle dagen efter nämnde jag att jag höll med om det mesta han sagt och är minst lika förbannad själv, men att det förmodligen ligger en hel del i det som jag hörde blattepliten säga till honom på natten när han höll mig och de andra vakna genom att högljutt uttala förolämpningar mot personalen i korridoren: "Du kommer att ruttna här för alltid om du fortsätter." och "Jag kommer se till att du får sprutor."
>
> Under min vistelse på mentalsjukhuset förstärktes min redan mycket starka övertygelse om att det här samhället på alla sätt är i grunden sjukt och helt åt helvete fel, och omedelbart behöver ersättas av ett baserat på förnuft och vettighet. Som min senare rumskamrat sade: "De är helt fucking jävla sjuka i huvet. Man har inga rättigheter här alltså. De kan göra precis vad de vill." Han var som en blandning mellan Torsten Flink, Dan Park och Sebbe Stakset.
>
> Jag visade aldrig minsta tecken på att vara ett hot mot vare sig mig själv eller någon annan, men ändå kunde de hålla mig kvar i detta helvete i över 24 helvetiska timmar, med hot om "minst några dagar till", utan att (till en början) vare sig tala om anledningen för mig eller visa någon förståelse för att jag kanske har en massa saker som jag behöver göra och inte kan sitta och slösa bort tiden med att rulla tummarna tillsammans med ett gäng femfemmor. Den genomsnittlige personen som hamnar där är (om man ska gå efter min empiriska statistik) med all säkerhet galen på riktigt, vilket jag blev plågsamt medveten om, men det är skrämmande att tänka sig vilka lagar som kommer att stiftas utöver det förtryck som redan är i bruk. Att motsätta sig eller ens nämna den pågående utrotningen av svenskarna i Sverige, och vita globalt, kommer förmodligen att klassas som en officiell sinnessjukdom inom kort, och i sig vara skäl nog för att spärra in oss och kasta bort nyckeln. (Om de alls bryr sig om det besväret. Vi gör ju inget som helst motstånd i praktiken ändå.)
>
> Stressfaktorn var extremt hög. Om man inte är knäpp när man kommer dit så blir man förmodligen det efter några dagar i det inferno av oljud, vrål och bankande på dörrar som ligger som en konstant ljudmatta och som bara delvis upphör nattetid. Det var ett sådant jävla liv att jag inte fick en blund i ögonen på hela den plågsamt långsamt förflytande natten, och var därmed en förvirrad, trött och äckelsvettig zombie dagen efter. Om jag faktiskt hade varit sjuk hade det varit det sista stället att välja för att tillfriskna.
>
> När ganska exakt 24 timmar passerat fick jag äntligen det efterlängtade uppföljande samtalet med överläkaren, som jag väntat på och förfasats inför ända sedan jag helt mot min vilja och mitt tillstånd tvingades dit. Jag trodde att det bara fanns en "överläkare", och antog därför att det skulle vara den hånleende sadisten igen, som förmodligen skulle säga att jag "måste stanna kvar några dagar till" eller "flyttas till en lugnare avdelning", vilka båda var helt otänkbara alternativ. Det enda som gällde för mig var att omedelbart släppas ut och helst få en ursäkt.
>
> Till min relativa lättnad var det inte sadisten som skulle tala med mig den här gången, utan två icke-svenskar. Vi snackade en stund och de verkade mycket förstående, men sedan skulle jag gå ut och vänta igen. Detta var något som konstant återkom under hela vistelsen - nästan allt tog otroligt lång tid. Folk ur personalen kunde försvinna bort i evigheter för att hämta ett par skor, för att sedan ändå återkomma utan skorna. De kunde kalla på mig medan jag var på toa för att sedan, när man efter en stund gick dit och frågade vad de ville och om det var min tur nu, få svaret att de inte alls ropat på en. Å andra sidan höll jag nästan själv på att bli galen efter "bara" 24 timmar - att jobba där varje dag måste vara otroligt påfrestande.
>
> Efter en stund kom den ene av dem tillbaka och berättade att jag skulle få träffa "en annan" överläkare. Detta gjorde mig helt bedrövad eftersom jag antog att det betydde att de var osäkra, och att de nu skulle låta sadisten avgöra mitt öde. "Fa-an" tänkte jag för mig själv och började mentalt förbereda mig på att jag förmodligen skulle tvingas stanna kvar där ännu längre, eller som bäst flyttas till en annan avdelning.
>
> När jag till slut fick prata med vad som föreföll vara över-överläkaren (i brist på kunskap om korrekt titel), naturligtvis långt efter den påstådda tiden, visade det sig oväntat att de bokstavligen hade gjort ett stort misstag och att hela grejen berodde på ett missförstånd. Jag fick t.o.m. en genuin ursäkt av över-överläkaren, samt en stund senare diverse förstående kommentarer av olika anställda. I situationen, där jag satt svettig och äcklig utan att ha velat byta kläder och duscha i sammanhanget, utan att ha sovit på cirka 36 timmar, var det en verklig lättnad. Det kändes som om någon just meddelat att man vunnit en miljon kronor.
>
> Naturligtvis kan både ursäkten och förklaringen vara rena lögner och att det hela tiden var för att jävlas som jag tvingades dit. Eller att de själva inte var med på det, men att personen som tog beslutet (som jag fortfarande inte vet vem det var) tog chansen. Omöjligt att veta.
>
> Utskrivningen blev förstås även den en otroligt omständ[l]ig och utdragen process, men när jag väl befann mig på utsidan kunde inte ens det faktum att jag såg idel icke-vita vandra runt på gatan, att taxichauffören givetvis var en blatte, eller att jag på vägen hem upptäckte flera helt nya kvarter där min senaste minnesbild gjorde gällande att det skulle finnas gröna ängar, göra mig förbannad.
>
> Nog hade jag botats, alltid.
>
> Till de som av någon anledning verkar tro att tält är värdelösa på vintern...
>
> (Nu har jag hört denna idioti en gång för mycket för att jag ska kunna låta bli att lägga mig i...)
>
> Har ni aldrig läst en 91:an-serietidning i era liv? Tror ni verkligen att man fryser ihjäl i ett tält (eller för den delen en iglo) bara för att det är kallt utanför? Det finns något som kallas "kamin". Det är en slags metallgrunka med skorsten som man sätter i mitten av tältet och eldar ved i. Därefter blir det varmt. Högteknologi.
>
> Självklart är det helt vansinnigt att en massa tredje världen-slödder överhuvudtaget befinner sig i den här delen av världen, för att inte tala om att sitta på golvet i tält i Sverige och få mat och värme serverat på svenskarnas bekostnad, men inte fan fryser man ihjäl i tält om man har en kamin eller motsvarande värmeanordning. Jag fattar verkligen inte vad ni menar när ni använder det "argumentet" --- som om vi själva ploppade upp här ur intet för mindre än en generation sedan, med alla byggnader och all infrastruktur färdigbyggt.
>
> Det måste vara jag som missförstår något. Folk kan inte vara så här dumma... Fast å andra sidan verkar de flesta/alla av de som använder detta "argument" vara SD:are, vars mentala skygglappar gör dem livsfarliga för de som faktiskt vill rädda svenskarna och som gillar frihet...
>
> Ni behöver inte rota desperat bland alla långsökta bortförklaringar till varför de inte "bör" komma hit. Det räcker med det enkla faktum att de inte har något som helst att göra i våra länder och inte på några villkor ska släppas in, och de som redan är här ska ut med omedelbar verkan. Det är verkligen inte svårare än så. Detta enkla, kompromisslösa budskap måste börja trummas ut, om och om igen.

Word salad.

• PM